Till trädgårdens lov

Under åren med presenning på den blivande ängen hände mycket i allas våra liv. Ingen hade tid med några nya projekt. Vi njöt av hus och trädgård som de var och inväntade kirskålens död. Klippte rosor, rensade dammen, såg fiskar och grodor föröka sig, satte upp fågelholkar, brände oändligt mycket skräp på påsk och valborg varje år.

De senaste tre-fyra  åren har inneburit nya rabatter, roligare träd och buskar, en ny liten prärie/stäpp och såklart fler rosor. Som kant på nästan alla rabatter har jag hittills använt gammalt tegel från de rivna uthusen på tomten. För hur vackert det än är med cortenplåt känns det inte rätt i denna miljön- det blir för städat och fint. Runt mindre träd och buskar och några nya rabatter har jag också använt en svart kant i komposit. När stenen inte räcker längre får det bli låga små ”pilstaket” eftersom vi har galet många stora pilträd.

När strukturen satt sig blev det liksom mer plats för att tänka in nya växter, bredda och fördjupa sortimentet. Under många år hade jag kommit av mig helt med detta. Vi hade inga mördarsniglar och jag ville absolut inte ha in dom . Det räckte så bra med sork, mullvad och enstaka rådjur. Alltså bytte jag inte till mig växter från någon som hade spansk skogssnigel i sin trädgård, lät bli både att handla på växtmarknader och tigga plantor från andra. Hade inte heller tid eller utrymme för frösådder annat än för enstaka ettåringar och grönsaker. Vilket ju begränsade utbudet mycket och till slut blev ganska tråkigt. Jag minns fortfarande alla de underbara tillfällena från när man började med trädgård, när man hade fått en delad planta av nån arbetskamrat eller granne och planterade det. Jag hittade nu till Sällskapet Trädgårdsamatörerna som jag inte tyckt mig ha tid för innan. Det var fantatsiskt!

I takt med att vi började få allt mer tid ( jag gick ner i arbetstid ) och framförallt tillbringa mer tid ute i Friseboda  vår och höst blev det också angeläget att ha en trädgård som levererar blomning under en mycket längre säsong, inte bara den korta semesterperioden.Som jag längtade efter att få expandera!!

Fler lökar, lundväxter,  fler ovanliga träd, lite kinkigare växter. En trädgårdsamatör vet ju att det egentligen inte finns några gränser för vad man kan hitta på när man väl fått upp ångan!

Så när ängen var uppvuxen och etablerad var det dags!! Jag fick också klart för mig att man mycket väl kan ta emot växter från ”snigelträdgårdar” om man bara sköljer och rensar noga noga innan planteringen.

Från 2015 har jag fyllt på med spännande och lite mer udda växter från växtmarknader, trädgårdsresor, bytt plantor med andra amatörer och släkt och vänner, vunnit på växtlotterier, dragit upp själv från fröer, fått massor från folk som inte får plats med alla sina växter längre…. i vår trädgård finns ju inte den begränsningen, så om någon har för många stora buxbom eller trädplantor eller magnolior, så finns det alltid plats i något hörn hos oss. Vi har ännu massor av gräsyta som vid behov kan fyllas med växter. Lycka!