Om någon vill veta mer, är det värt att besöka detta ställe, hur kommer man dit etc så kommer här en liten lista.Hemsidorna är värdefulla att besöka!
”Den gula bibeln” ligger på https://www.ngs.org.uk/find-a-garden/. Jag köpte min första sådan bok 1994, då fanns det runt 3500 privata trädgårdar som öpnade för Charity, idag är de ca 3700. Tusen trädgårdar är således ett rätt ambitiöst mål för Sverige- Storbritannien har cirka sex gånger fler invånare än vad vi har!
Ska man besöka flera av National Trusts ställen bör man köpa ett medlemskap hemifrån. Finns på https://www.nationaltrust.org.uk/
Så heter ett kapitel i Kerstin Stjärnes bok ”Härlig är jorden”., https://www.hd.se/2005-11-19/skogspromenaden-over-motorvagen. Den har jag läst mer än en gång. Hon möter Eva F på Tirups örtagård och det förändrar hennes liv och hennes trädgård och hon skriver denna härliga bok om kryddor, örter, livsfilosofi, miljöhot, trädgårdshistoria och kärlek till livet och naturen. Själv var jag där i Tirup i veckan och köpte ersättningsplantor för det som dött i den ena kvadranten i min egen örtagård. Ingången skulle föräras en ny rosenbåge och då måste det ju vara fint först. Ägnade sedan en halv dag i stekande sol åt att rensa bort allt ogräs i de fyra kvadranterna , delade isop, smultron och åbrodd och satte mina nyförvärv- läkemalva, en ny timjansort, temyntor , luftlök och en ny rosmarin. Sen idkades strand- och badliv vid havet. Igår monterades den fina rosenbågen till de två rosorna som bara väntade på sitt nya stöd- Mme Alfred Carrière och R.Blush Rambler.
Ny Rosenbåge monteras
Det är så galet vackert just nu- allt slår ut och blommar överdådigt . Magnolian hade blommat medan vi inte var där- en blommas fallna blomblad vittnade om en hemlig , första blomning utan åskådare. Några Bluebells från Somerset blommar i trädgården, löjtnanshjärtan, hägg och syren är överallt, kabbelekan lyser upp dammen för fiskar och grodyngel. Fåglarna far som skottspolar ut och in ur fågelholkarna och näktergalen sjunger öronbedövande .
Hyacinthoides non-scripta
Och idag har vi stått och gjort reklam för Sällskapet Trädgårdsamatörerna på Vårhelg hos Peter Linder utanför Hörby, vandrat på guidad visning i hans arboretum, sett träd man inte anade att de fanns( som en hybridpoppel som heter OP 42, Oxford paper eller en japansk apel med världens minsta äpplen, stora som en lillfingernagel) och träffat en massa trädgårdsentusiaster!
Och köpt en Toona sinensis, kinesisk toon som flerårig grönsak till örtagården, som jag fick tips om i tisdags på guidad vandring i Malmö Slottsträdgård, https://www.facebook.com/slottstradgardenmalmo/, där det snart är dags för Malmö Garden Show.På bilden nedan en planta av sköldhallon…
En värdig avslutning på en månads vistelse i de engelska trädgårdarna. Med Vitas torn med arbetsrum och utsikt över alla rummen i trädgården, med Arts & Crafts och kopplingen till Bloomsburygruppen, till Edwin Lutyens. Med de märkliga och intressanta liv de levde här, det smått obegripliga i den engelska överklassens familjeliv med barn som fostras av nannys och internatskolor och så en helt underbar trädgård med hela strukturen med gångar, murar och häckar ,milsvid utsikt och inte minst ett hus från 1400-talet som bakgrund till allt som växer .
Solen strålar från en blå himmel över allt det vackra. Rödhake, näktergal, koltrast och lövsångare hörs inne bland träd och buskar. Vi vandrar sakta och beskådar den magnifika trädgården med alla sina rum och den vackra blandningen av formell, strikt planering med mörka häckar och murar och den yviga, yppiga blomningen .
För två år sedan var jag här på sommaren. Det mest spännande är att det är som att uppleva en helt annan trädgård nu med andra växter som tar plats. Rosorna har inte slagit ut ännu, inte prästkragarna heller. Irisarna börjar slå ut, trädpionerna blommar, men inga andra pioner. Kameliorna har inte vissnat helt och några magnolior står ännu i full blom. Längs en låg mur vid två långa rabatter växer vit wisteria, hela den vita trädgården exploderar i vita vår- och försommarblommor. Trillium och epimedium blommar överallt under träd och buskar. The lime walk med sin hasselskog med lundväxter är troligen som allra bäst nu på våren- allt blommar där och ljuset spelar i alla toner av gult, vitt och grönt där under träden. En av mina favoritrosor, Mme Alfred Carriere är redan i full blom mot en varm södervägg, planterade av Vita Sackville-West och Harold Nicholson för över 70 år sedan.
kamomillsoffa
Och jag är här med min
kära man och våra gemensamma vänner och njuter i många timmar. Besöket avslutas med kaffe och med en liten utställning om hur kvinnor fick börja arbeta i trädgårdar, om kvinnliga trädgårdsmästare och suffragettrörelsen.
Vilket land England är – t.o.m ett eget museum har dom för denna fina nationalsport ”Gardening”!! Anledningen för mig att gå dit är att min arbetskamrat hos Lady C visat mig en artikel i The Times om en konstnär som målat , förädlat och odlat framförallt irisar och jag blev så fascinerad. Så just nu finns en separatutställning med hans konst -Cedric Morris The Artist Plantsman- den första på över 30 år. Han tog fram mer än 90 nya irisar och var känd både som en modern konstnär och en framstående trädgårdsmänniska. Det lyser i tavlorna och man förflyttas till hans hem i Suffolk, där han startade en konstskola tillsammans med sin livspartner förutom allt annat han hann med under sitt långa liv.
Man skulle kunna ägna många timmar åt att gå på föreläsning inne i muséet- många av de stora är intervjuade och berättar om sitt trädgårderande liv på bildskärmar och överallt finns roliga prylar från trädgårdens historia interfolierat med texter om Jekyll, Page och alla dom andra.
Väl värt mer än ett besök skulle jag säga! Med läget på South Bank bland Londonplataner och flanörer vid Themsen. Ovanpå det kan man klättra upp i ett högt medeltida torn och få minst lika bra utsikt över London som man får från the London Eye, fast det ingår i entrépriset till museet .
Rosemary Verey https://www.youtube.com/watch?v=qIgmIOGm1t8 är nog den trädgårdsskribent som haft störst betydelse för mig när jag stapplat fram i trädgårderandets tidiga faser och ädla konst. Hon var en ”dirty gardener” som amerikanerna säger, dvs. hon jobbade själv i trädgården , liksom Lady C. gör och hade inte bara anställda ”utförare”.
I hennes bok ´Making of a Garden´ följer man trädgården under hela året, oerhört instruktivt och spännande. Men efter hennes död fanns ingen fond eller stiftelse som tog hand om trädgården och idag finns ett hotell på platsen. Men Lady C sa att man kan besöka trädgården, så jag ringde dit och kollade. Med viss oro för att bli besviken satte jag mig bakom ratten och körde drygt 20 mil norrut för att få se denna plats med egna ögon.Det var värt det! Kanske lättare när man levt med denna trädgårds uppbyggnad och faser, försökt att bli inspirerad ( kopiera?) och memorerat. I alla delar av Barnsley House kunde jag se hur det varit när det var i sin glans dagar, nu lätt bedagat, men ändå så charmigt. Jag satt under ett parasoll med den första koppen te bryggd på riktigt te och inte på tepåsar, som jag fått i en trädgård här och njöt av alla ”vistas”.
kryddörter och hönorthe potager
Ett av hennes bidrag var att lyfta fram köksträdgården, inte gömma undan den, utan istället göra den lika vacker som rabatterna. Hennes Laburnum walk är också berömd. En sådan finns t ex på Chatsworth House, som vi såg häromåret när gullregnet var i full blom. Här är det på väg att slå ut idag. Det är med blandade känslor jag går igenom trädgården, som inte alls är lika ogräsfri som Lady C:s, men oerhört charmig och omisskännligt den trädgård jag haft på näthinnan i så många år. Så många vackra detaljer och så prunkande i försommarvärmen!
Därifrån tar jag mig vidare till ännu en kvinnoskapad trädgård- Kiftsgate ytterligare några mil norrut. Som så många andra engelska trädgårdar ska man säkert besöka den när alla rosorna blommar, men jag tycker att strukturerna, uppbyggnaden, skelettet är så intressant och det är lättare att få syn på det när det inte blommar överallt. Man anar bättre hur växterna placerats och byggts upp.Rosemary Verey menade att man skulle satsa på skelettet och ta det lugnt och inte kasta sig in i sitt trädgårdsprojekt.
vy över vattnet I the lower garden
Kiftsgate är bedövande vackert, stort och välskött, har funnits i tre generationer hos trädgårdsintresserade kvinnor, som lärt sig av varandra. Vårblomningen här är fin med magnolior, viburnum, osmantus , trillium , deutzia,tidiga perenner och vårlökar. Eftersom trädgården ligger högt och norrut, får jag se mycket en gång till- camassiorna har nästan inte slagit ut här och mycket av det som redan blommat över eller inte längre är nyutslaget i Sussex, står i knopp eller är alldeles nyutsprucket i Cotswold.
vitoxel hårdklippt inramar statyn
Jag kör i timmar genom helgtrafiken i strålande sol -medan jag lyssnar färdigt på Ormen i Essex- förbi London på motorvägen, står still i bilköer på mindre orter och anländer slutligen till den lilla pub där jag just nu hyst in mig och somnar direkt efter en indisk curry på den lokala indiska restaurangen! Hjärnan är fylld av ljuvliga synintryck, ljud och dofter .
Det är lite mer än ett dygn sedan jag lämnade Clinton Lodge. Jag fick min intervju med Lady C och fick dessutom en egen, härlig rundvandring i varenda rum i hennes hus med åtta sovrum och badrum överallt. Lady C har brutit benet och har ett stöd som gör att hon inte kan böja benet. Men detta hindrade henne inte på något vis från att klättra runt i spiraltrappor och trånga skrymslen högst upp i de gamla servant´s quarters.
Hela byggnaden , som är från slutet av 1600-talet och 1700-talet, är interiört (precis som trädgården)en spegling av engelsk historia med olika epoker i olika rum , fyllt av konst, porslin , tidstypiska tapeter och textilier.Både the head gardener och the housekeeper bor i tjänstebostäder som hör till egendomen.
Torsdagen ägnades åt att hyfsa till alla de pelargoner som snart ska ut och ersätta förgätmigejen i de stora träkrukorna på terrassen. Lady C klipper bort blommorna på dom … Nu fick dom komma ut i kallbänken ett tag. Sen rensade vi hela lundpartiet, klippte ner alla blomstänglarna på snöklockorna, innan hela området där fick en ny omgång ”mulch”- det går åt ofattbara mängder. Men som Gavin säger- det finns så mycket fina sällskap och så många fina idéer, men det handlar ändå om jorden , vattnet och näringen om man ska lyckas eller inte i en trädgård! På eftermiddagen låg vi fyra stycken och slet upp stora ogräs i the Woodland , där det ännu mest är styv lera. Och denna sista dag blev det förutom rensning av de dubbla perennrabatterna en ny omgång uppstagande av perenner, nu floxens tur. De gula trädpionerna slog ut, liksom brunnävorna, Maianthemum racemosum tog plats bland de vita tulpanerna, där några vita pioner stack upp och allt gräs klipptes igen.
Mourning widow
Vi hade vår sista förmiddagsfika med kakor och när jobbet var slut tog jag en extra runda med kameran. Det är faktiskt helt enastående att ha fått vara i denna trädgård och dessutom ha haft så otroligt trevliga trädgårdskamrater- vi har verkligen haft kul, t.o.m när vädret varit eländigt kallt och regnigt.
Tänk att det varit så i 100, nej i 1000-tals år i mänsklighetens historia ….om man ska tro citatet ovan.
Var på promenad i helgen med en av de tillfälliga trädgårdskamraterna, hon skulle visa mig sin favoritträdgård. Långt bort från stora vägen, över stock och sten, ängar och bäckar nådde vi fram dit. Scoutgrupper passerade hela tiden på den gamla nerlagda järnvägsvallen och frågade efter vägen som dom hade tydligt utmärkt på sin karta.
Trädgården var verkligen charmig och huset likaså. En bred bäck gick längs tomtgränsen, tomten sluttade och innehöll en barnträdgård med gungor, en stor köksträdgård, en fruktlund, en ljuvlig örtagård med många roliga detaljer . På vägen mot huset gick en allé med höga svartpopplar, P. nigra ’Italica’, som höga utropstecken.
I örtagården fanns massor av uppbyggda ställningar färdiga att ta emot deras obligatoriska luktärter, sugar snaps, gröna bönor, squash och annat.fullt av häckar i olika höjder, stentrappor med blommor och blommande buskar som utfyllnad i väntan på blomningen i bäddarna och på spaljéerna. Ute på den fria tomten stora träd med vackra underplanteringar .
Alla som varit i England vet ju att ”varenda kotte” har gulliga trädgårdar, de kan vara hur små som helst. Monty Don har haft en underbar TV-serie om just detta- ”Big dreams, small spaces”, men här dräller ju av människor som har både Big dreams, money and gardens också.Speciellt i denna välbeställda delen av landet.
Och så har dom alla dessa små nurseries och plant shops där man kan stå och drömma…Om en liten bänk, några små änder, kaniner, romerska badkar…
Ovanstående lär vara sagt av Rudyard Kipling( Djungelboken m.m.). Jag besökte hans trädgård i ösregn och kyla och blev betagen av både den och huset på Batemans https://www.nationaltrust.org.uk/batemans.
Inne i huset ( helt underbart ställe, tack Lotta för tipset!), har man i alla rum färska buketter av säsongens blommor, just nu många småvaser med enkla lökväxter och blommande buskar. Varje vecka visar man ’Plant of the week’ för att lära ut lite mer om växter.
I Lady C:s trädgård har vädret varit strålande igen och vi har gjort allt annat än suttit i skuggan och njutit. De ordinarie trädgårdsarbetarna känner sig lite slitna just nu, det är mycket gräsklippning, rensning och grävande. Allt är klart i växthuset , allt sått, det mesta omskolat, allt står liksom bara på vänt för utplantering. Massor av backar med fröplantor och /eller sticklingar av cosmea, campanula, lathyrus odoratus,scabiosa, delphinum, spenat, zucchini, dill….. listan är lång och the greenhouse alldeles proppfullt.
Grönt och vitt oändliga variationsmöjligheter
Ju fler trädgårdar jag ser, desto mer imponerad är jag av Clinton Lodge .Och många av besökarna som kommer hit, nu senast en stor grupp från Somerset, blir fascinerade av hur sammanhållet allt är, hur oerhört väl skött, rensat, klippt, beskuret, balanserat… en del blir stressade och börjar prata om hur dom ska klara av att ha öppen trädgård efter att ha sett detta, men de flesta verkar bara bli inspirerade och lyckliga.
Jag som i mitt vanliga liv älskar färger, starka färger och ofta klär mig rätt brokigt och färgstarkt, tycker det är en lisa för själen och en fröjd för ögat att vistas i denna nedtonade, milda trädgård. I de stora klassiska ’double herbacious borders’ finns året runt endast vitt, blått och lite milt gult. Det är de gröna färgerna som utgör huvudpaletten här och de är så många, de skiftar med ljus, temperatur, regn, vind och sol. Vi stod en stund och tittade upp mot den blå himlen vid de stora Londonplatanerna och såg hur bladen skiftade färg från gult till milt grönt gång på gång.
Mitt jobb idag har bl.a. bestått i att rensa bort vissna blad från buskar- ytterligare ett sätt att höja intrycket av det gröna- bort med grått och brunt som drar ner fräschören i det gröna.
Min vistelse här närmar sig slutet. Jag ska hinna ta fina bilder i solsken och intervjua Lady C och förhoppningsvis få komma in och se mig om i hela hennes hus innan det är dags att tänka på den egna täppan igen.För egen del är jag mer än positivt överraskad av att ha orkat jobba så hårt i en trädgård efter alla år bakom skrivbord och i samtalsfåtöljer….
