….”vad vore livet Rosmarie förutan sång och dans” … hörs i mitt huvud medan jag tittar ut över vår sydländska trädgård( Vad vore livet utan en trädgård?? Tomt och innehållslöst …)
-
Akantusen som inte ville blomma förra året – gillar klimatet nu
Alla pratar ju om medelhavsträdgårdar åtminstone här i Sydsverige och en sak är ju helt klar att under sommarmånaderna är gräs inte grönt utan gult/gyllene/sandfärgat i alla varma länder. England är, ju den raka motsatsen med en himmel som ofta och vänligt men rikligt häller ner vatten över allt och alla= grönska och gröna mattor.
Jag vet, man ”ska” tycka att det är trist med gräsmattor, man ska helst vilja ersätta dom med kattfot, murgröna, marktäckare . Men själv tycker jag det är fantastiskt vackert med den sammetslena gröna ytan som grundpalett i den målning som ens trädgård utgör. Visst, just i år får man istället tänka att det är som nere på stranden- en gyllenblond sammanhängande yta med tusensköna, prästkragar och mossa som tittar upp, som utgör bakgrunden. Det förändrar onekligen färgerna i rabatter och kryddland.
Och fjärilsinvasionen som brukar vara i början av augusti är redan här !! Lavendel, hampflockel, temynta, gurkört och nattljus är bara några av växterna som dom flockas på.
Alla småfåglar verkar ha det svårt i år. På kvällarna står dom i kö för att ta ett dopp i vår damm eller våra fågelbad och så fort man vattnat lite nånstans är dom där och hittar insekter.
Solen steker och det känns orimligt att vattna för mycket även om vi har egen brunn, när många kommuner har totalt vattenförbud! Men fram t o m Tusen trädgårdar den 1/7 vattnade vi så mkt vi hade hjärta till, för att ha ngt vackert att visa upp.
-
Så här blommade det för snart två veckor sedan
Det var en fantastisk upplevelse att ha många människor som under en hel dag kommit för att dom är intresserade av just trädgård , att ha helt nya personer att fundera tillsammans med kring gödning, träd, buskar, förökning, skadedjur, sjukdomar , blomsterprakt och ovanliga och vanliga växter. Flera personer frågade om örterna i vår äng, bl.a. Hampdån- ganska vacker när man tänker efter! Men den får en att tänka på Linnés motto ovan – det är inte bara de stora vräkiga svårflirtade växterna som räknas !