Projekt nr 4- mer spännande växter i nya rabatter och längre blomsäsong.

Under åren med presenning på den blivande ängen hände mycket i allas våra liv. Ingen hade tid med några nya projekt. Vi njöt av hus och trädgård som de var och inväntade kirskålens död. Klippte rosor, rensade dammen, såg fiskar och grodor föröka sig, satte upp fågelholkar, brände oändligt mycket skräp på påsk och valborg varje år.

De senaste tre-fyra  åren har inneburit nya rabatter, roligare träd och buskar, en ny liten prärie/stäpp och såklart fler rosor. Som kant på nästan alla rabatter har jag hittills använt gammalt tegel från de rivna uthusen på tomten. För hur vackert det än är med cortenplåt känns det inte rätt i denna miljön- det blir för städat och fint. Runt mindre träd och buskar och några nya rabatter har jag också använt en svart kant i komposit. När stenen inte räcker längre får det bli låga små ”pilstaket” eftersom vi har galet många stora pilträd.

Nygjorda brunnsrabatten med kompositkant- våren med Fritillaria

När strukturen satt sig blev det liksom mer plats för att tänka in nya växter, bredda och fördjupa sortimentet. Under många år hade jag kommit av mig helt med detta. Vi hade inga mördarsniglar och jag ville absolut inte ha in dom . Det räckte så bra med sork, mullvad och enstaka rådjur. Alltså bytte jag inte till mig växter från någon som hade spansk skogssnigel i sin trädgård, lät bli både att handla på växtmarknader och tigga plantor från andra. Hade inte heller tid eller utrymme för frösådder annat än för enstaka ettåringar och grönsaker. Vilket ju begränsade utbudet mycket och till slut blev ganska tråkigt. Jag minns fortfarande alla de underbara tillfällena från när man började med trädgård, när man hade fått en delad planta av nån arbetskamrat eller granne och planterade det. Jag hittade nu till Sällskapet Trädgårdsamatörerna som jag inte tyckt mig ha tid för innan.

Ny pionlist ska det bli här i den västra delen längs häcken mot åkern
Här har både heuchera och pioner börjat ta sig
Här syns bakgrunden söderut mot buskarna och lunden

I takt med att vi började få allt mer tid ( jag gick ner i arbetstid ) och framförallt tillbringa mer tid ute i Friseboda  vår och höst blev det också angeläget att ha en trädgård som levererar blomning under en mycket längre säsong, inte bara den korta semesterperioden.Som jag längtade efter att få expandera!!

Fler lökar, lundväxter,  fler ovanliga

träd, lite mer kin-kiga växter.

 

En trädgårdsamatör vet ju att det egentligen inte finns några gränser för vad man kan hitta på när man väl fått upp ångan!

Ängen 2018

Så när ängen var uppvuxen och etablerad var det dags!! Jag fick också klart för mig att man mycket väl kan ta emot växter från ”snigelträdgårdar” om man bara sköljer och rensar noga noga innan planteringen.

Från 2015 har jag fyllt på med spännande och lite mer udda växter från växtmarknader, trädgårdsresor, bytt plantor med andra amatörer och släkt och vänner, vunnit på växtlotterier, dragit upp själv från fröer, fått massor från folk som inte får plats med alla sina växter längre…. i vår trädgård finns ju inte den begränsningen, så om någon har för många stora buxbom eller trädplantor eller magnolior, så finns det alltid plats i något hörn hos oss. Vi har ännu massor av gräsyta som vid behov kan fyllas med växter. Lycka!

 

Projekt nr 3- utanför det redan befintliga 2009-2010

Drömmarna blev fler så klart och lusten att prova nya växter, få in fler intressanta buskar, spännande träd( som ersättning för de döda almarna och nertagna stora pilar, en omkullfallen hägg m.fl.) och inte minst att anlägga en äng pockade på. Det skulle inte längre ”bara” vara en uppsnyggad naturtomt med många rosor.Alla idéer från böcker, resor och TV-program låg där och bara väntade på att få förverkligas.

2009 planterade vi ett valnötsträd, en Juglans regia ,som är  tänkt som vårdträd på framsidan.Trädet var tre år gammalt då. I år har det burit frukt! Samma år anlade vi ett stort buskparti bakom dammen och pergolan, vårt blivande woodland. Buskarna köptes på Mandelmanns trädgård, där det då fanns en liten plantskola. Vi satte havtorn, svart fläder, brokbladig kornell, rysk kornell, forsythia, skäggbuske, svart fläder, snöbollshortensior, vipphortensia…. vi frossade i buskar med vackra färger , blad och/eller blommor vid olika tidpunkter.

Viburnum opulus ‘Roseum’ blommar tidigt på sommaren.Med underplantering av Lamium maculatum Roseum

2010 var min brors sambo irriterad på sitt arbete och gick ut och klippte fram en siktlinje på ett helt oväntat håll i trädgården. Plötsligt kunde vi ses ut över åkrarna utanför, bort mot vägen och hade en siktlinje som gick i en helt ny vinkel och öppnade upp något nytt i trädgården.Vi hade redan utsikt genom ett litet fönster i duschrummet ut över trädgården och genom de stora glaspartierna i nya huset över solnedgången, men siktlinjen gjorde att man kunde stå långt bort vid gamla huset eller sitta på altanen och se ut åt ett håll dit blicken inte gick annars.

Som en liten tavla

Året därpå gjorde vi en liten mini-japansk trädgård med småsten och växter mest på skoj. Sen planterade vi bambu och rosor och lavendel i mitten av trädgården, så vi fick en bersåkänsla runt uteplatsen i solen. Numera är där också magnolior. På framsidan blev det en boské av rosa rosor som en pendang till alla de rosor som nu fanns längs husväggen och vid den höga kustgranen, Abies grandis.

Det blev också rosor runt kryddgården. Eftersom den funnits med från början, innan vi gjorde om tomten är det nästan där man tydligast ser hur annorlunda allt blivit. Från början låg den mitt i ”vildmarken” som ett runt stenöga.

Kryddgården före projektets start…
Kryddgården idag- kontrollerad och planerad struktur och växtlighet

 

 

Salvia ´Hot Lips´ och ´Black and Blue´ i ena kvarteret

 

 

 

 

 

 

 

 

Harrison´s Yellow vid kanten av kryddgården

Ängen har tagit lång tid att förverkliga. Först prövade vi 2009 att fröså med egenplockade frön och en del inköpta. Det gick sådär. Framförallt beroende på den enorma mängden kirskål som motarbetade alla försök till äng.Jag gav upp först. Men- tre år senare började vi systematiskt kväva rotogräset med fula presenningar, en bit i taget. Det hade fungerat när vi anlagt kryddgården runt millenieskiftet. Tack och lov dolde nu rosenhäcken de värsta synupplevelserna av en stor yta med presenning. Vi tog inte hela ytan på en gång. Inte förrän 2015 etablerades ängen med hjälp av pluggplantor och fröer från firman Pratensis som specialiserat sig på ängar. Och den sista fjärdedelen blev klar först 2017.

Ett hörn av ängen mot rosenhäcken

Projekt nr 2 – en rosenhäck som avdelare och nyöppnare

När stenläggningen var gjord av alla gångarna och strukturen hade satt sig , dammen och kryddgården fått nytillskott och utvecklats, var det dags för fler rosor hösten 2007. Nu hade vi en vacker grunde att bygga på!

American Pillar nära dammen mot nylagda stenar i blekt rosa ton
Nästan overkligt fräscht

 

 

 

 

 

 

 

 

Rosor trivdes ju oerhört bra i jordmånen och klimatet -det visste vi. Jag var helt såld på engångsblommande gammaldags rosor. Efter besök på Fredriksdal, på Cedergrens och efter många kvällars dreglande över rosor i  kataloger och i Rosensällskapets små skrifter  blev det dags för en utvidgning och förändring av strukturen. (Dom har numera har en aktiv Skåneavdelning (https://www.facebook.com/groups/10730902836/).Strukturen var än så länge att göra den avslutande häcken mot skogen  som på skissen.

Detta skulle alltså börja med att rosenhäcken som ritats in i skissen i datorn förverkligades. Jag arbetade då tillsammans med en man som på deltid sålde rosor på Gessie Örtagård utanför Trelleborg. Jag hade drömmar och rosönskemål , som blev lätt justerade av Clas Nilsson för att vara så friska och bra som möjligt.  Ispahan skulle finnas där och Stanwell Perpetual . Flera vackra vita rosor likaså.

Stanwell perpetual juni

Vi jordförbättrade, mätte den möjliga längden på häcken och en hösthelg stod vi till slut där med knappt 70 plantor av 9 olika rosor- rugosor och albarosor mestadels. Rosorna skulle gå från vitt i mitten över svagt rosa till starkt rosa-rött längst ut i bägge ändar och det skulle bara svämma över av vackra, väldoftande blommor!! Ljuva dröm! Så mycket fägring.De enskilda rosorna har jag fotograferat gång på gång under åren. Men däremot har själva häcken nästan aldrig fotograferats- den har varit svårfångad på bild.

Ännu en ganska låg häck.

Det blev mycket vackert, men i ena änden av häcken fanns alldeles för många konkurrerande träd och lite för mycket skugga, så efter något år fick vi flytta alla R.Rose de Rescht till en egen plats i solen  och några R. Roserie de l´Hay  fick flytta till foten av den stora pergolan i värme och solsken.

Det viktigaste med häcken blev att den gav upphov till nya rum och öppnade upp våra funderingar i takt med att vi alls hann göra något nytt i trädgården. Som heltids-( och mer därtill) arbetande med många barn och vänner var tid en bristvara för oss alla och fick oftast läggas på underhåll av det som fanns.Men när vi hade planterat rosenhäcken som “avslutning” på tomten och tog upp en siktlinje mot nordväst, öppnade sig nya möjligheter istället .

 

Så efterhand har vi börjat utvidga den anlagda tomten bakom denna häck med en blomsteräng och en trädplantering och en del annat.