Drömmarna blev fler så klart och lusten att prova nya växter, få in fler intressanta buskar, spännande träd( som ersättning för de döda almarna och nertagna stora pilar, en omkullfallen hägg m.fl.) och inte minst att anlägga en äng pockade på. Det skulle inte längre ”bara” vara en uppsnyggad naturtomt med många rosor.Alla idéer från böcker, resor och TV-program låg där och bara väntade på att få förverkligas.
2009 planterade vi ett valnötsträd, en Juglans regia ,som är tänkt som vårdträd på framsidan.Trädet var tre år gammalt då. I år har det burit frukt! Samma år anlade vi ett stort buskparti bakom dammen och pergolan, vårt blivande woodland. Buskarna köptes på Mandelmanns trädgård, där det då fanns en liten plantskola. Vi satte havtorn, svart fläder, brokbladig kornell, rysk kornell, forsythia, skäggbuske, svart fläder, snöbollshortensior, vipphortensia…. vi frossade i buskar med vackra färger , blad och/eller blommor vid olika tidpunkter.
2010 var min brors sambo irriterad på sitt arbete och gick ut och klippte fram en siktlinje på ett helt oväntat håll i trädgården. Plötsligt kunde vi ses ut över åkrarna utanför, bort mot vägen och hade en siktlinje som gick i en helt ny vinkel och öppnade upp något nytt i trädgården. Vi hade redan utsikt genom ett litet fönster i duschrummet ut över trädgården och genom de stora glaspartierna i nya huset över solnedgången, men siktlinjen gjorde att man kunde stå långt bort vid gamla huset eller sitta på altanen och se ut åt ett håll dit blicken inte gick annars.
Året därpå gjorde vi en liten mini-japansk trädgård med småsten och växter mest på skoj. Sen planterade vi bambu och rosor och lavendel i mitten av trädgården, så vi fick en bersåkänsla runt uteplatsen i solen. Numera är där också magnolior. På framsidan blev det en boské av rosa rosor som en pendang till alla de rosor som nu fanns längs husväggen och vid den höga kustgranen, Abies grandis.
Det blev också rosor runt kryddgården. Eftersom den funnits med från början, innan vi gjorde om tomten är det nästan där man tydligast ser hur annorlunda allt blivit. Från början låg den mitt i ”vildmarken” som ett runt stenöga.
Ängen har tagit lång tid att förverkliga. Först prövade vi 2009 att fröså med egenplockade frön och en del inköpta. Det gick sådär. Framförallt beroende på den enorma mängden kirskål som motarbetade alla försök till äng.Jag gav upp först. Men- tre år senare började vi systematiskt kväva rotogräset med fula presenningar, en bit i taget. Det hade fungerat när vi anlagt kryddgården runt millenieskiftet. Tack och lov dolde nu rosenhäcken de värsta synupplevelserna av en stor yta med presenning. Vi tog inte hela ytan på en gång. Inte förrän 2015 etablerades ängen med hjälp av pluggplantor och fröer från firman Pratensis som specialiserat sig på ängar. Och den sista fjärdedelen blev klar först 2017.
