Kategori: Tankar om förändring

Det är höst- små regndroppar faller titt som tätt. De mest oväntade växter blommar om igen efter den heta sommaren – gick i morse förbi en stor magnolia full med stora vackra blommor, igår såg jag ett gäng praktklockor hemma hos Eivor. Och hörde om någon som har rododendron i full blom. I vår egen trädgård är det grönt, men inga växter som blommar på fel tid förutom en kerriabuske.Och jag funderar mycket över tiden och tidens gång dessa dagar.

Många, inklusive jag själv, oroar sig otroligt mycket över klimatet. Har den här sommaren visat oss att det är alldeles på tok i hela världen nu?? Vi har haft extremväder och skogsbränder, andra har haft översvämningar. Torka, missväxt, dåliga skördar, för varmt i haven med planktondöd, korallreven krymper, extremtorkan ger svält i dess spår.. listan är lång och skrämmande och nästan allt tycks bero på oss med vår överkonsumtion, våra utsläpp av koldioxid etc –http://www.wwf.se/wwfs-arbete/klimat/vad-ar-klimatforandringarna/1124260-vad-ar-klimatforandringarna – och allt talar för att vi måste skynda oss! Utveckling är ju en sak, men våldsamma förändringar triggade av människans oförsiktiga framfart något helt annat.Om var och en av oss bidrar med det hen kan och regeringarna världen över tar sitt ansvar så  vi  kan ändra det som krävs för att  minska på utsläppen! Miljöpartiet lyckades komma precis över 4 % spärren till riksdagen i valet i helgen 🙂

Men mitt i detta kommer jag att tänka på en del avsnitt av Planet Earth med David Attenborough  och på en helt underbar bok av Vivi Täckholm om öknen ” Faraos blomster” som påminner en om små viktiga saker som gäller i naturen. Bägge beskriver hur ett enda regn får öknen att blomma eller gräset att spurta ur en helt öde torr mark. Gräs tål nästan hur mkt torka som helst, frön kan slumra i jorden i oändliga tider, vårblomningen i lövskogar på norra halvklotet inte har någon konkurrens när det gäller att blomma ohämmat och mycket när värmen och ljuset kommer, innan lövtaken i skogarna täpper igen så ljuset nästan inte släpps fram…

Varför ska det då behöva vara så erbarmligt svårt att hålla liv i allt i ens egen trädgård?Hur kan det vara så att de allra enklaste saker blir så svåra ibland? Att inte alla fröer gror som man sått, att sticklingarna inte tar sig, att sorken äter upp riddarsporrarna igen.. . att det man tyckte var den perfekta växtplatsen inte var det, ja ni vet.

Men en del av förklaringen är förstås att man då anlägger ett alldeles för kortsiktigt perspektivFör över tid har ju trädgården utvecklats alldeles otroligt mycket, det är bara det att tålamodet inte räcker och inte minnet heller för den delen. Har grävt bland foton för att hjälpa minnet lite- en del har faktiskt hänt de senaste 5 åren bara

Rosemary Verey var en av mina allra första inspirationskällor för trädgårderandet. I hennes lilla bok om ett år i en engelsk trädgård  ”A Countrywoman´s notes” från  1989, pratar hon om mullvadens framfart och om hur dom troligen har funnits där i rakt nerstigande led ända sedan medeltiden- många generationer bakåt. Vår trädgård har ibland långa rader av nygrävda små svarta högar, spetsade med små stenar, porslinsskärvor, gamla glasbitar, det ser ut som om kriget farit fram eller som om det varit en arkeologisk utgrävning. otroligt irriterande. Sist räknade jag till över 100 högar samma dag ! Men så krattar man ut det på gräsmattan och någon dag senare är allt glömt. Min gamla svärfar brukade utan försöka få bort mullvad genom att  röka ut dom- han tog en slang och ledde ner avgaser från en motorcykel i hålet. Vi hade en granne som var mycket upprörd över att jag inte satte ut gigantiska mullvadsfällor och skyllde på mig för att han hade mullvad i sin trädgård. En gång hade vi en snickare som jobbade i trädgården. En mullvad tittade upp precis bredvid honom och jag bad honom att ha ihjäl den med en stor spade. Han tittade på den och sa ”aldrig i livet, den är så söt”…Numera har vi en liten manick från Jula eller så som skrämmer dom med lågfrekvent ljud  från själva gräsmattan- mycket effektivt bara det inte är minusgrader och så länge batterierna fungerar. Att dessa vansinnigt sötas, blinda små djur med sina små skovlar på framtassarna väcker så mycket ilska hos oss…Synd att dom inte kan utnyttjas till att gräva nya rabatter- tama grävarmullvadar- det hade varit nåt!!

Här tänker jag dela med mig av mina funderingar kring trädgårderandets glädjeämnen och vedermödor,både det egna och andras. Om två veckor ska jag vara volontär i en trädgård i England! Tänkte lägga ut lite berättelser därifrån , foton och ev ngn teckning eller så. Just nu funderar jag mycket över kläder – man kan knappast vistas i en stor , delvis offentlig  trädgård i sina avlagda,trasiga gamla jeans och skjortor som man kan i en undanskymd trädgård hemmavid. Enda instruktionen är – vädret kan vara ombytligt i april!! det jag annars ägnar tiden åt är att lära mig alla termer för verktyg, jordar och inte minst alla ogräs- inte precis ngt jag kan på engelska! En del av dom har så underbara namn – ground elder, shepherd´s purse, goosegrass.. det blir till att öva . Borde ha läst min gamla älsklingsbok ”En andra natur” av Michael Pollan om ogräs på originalspråket så hade jag kanske kunnat detta redan??