Det blev vår direkt utan vinter emellan i år!!

VINSTER PÅ STA:S LOTTERIBORD i mars månad- vår!!

Idag körde jag hem från ett besök i Håstenslöv i strålande solsken och i dikesrenarna fanns massor av tussilago överallt som små solar! det kastar en tillbaks till barndomen och till när vi bodde i Jämtland- där hittade man hästhoven i smältvattensdiken uppe på fjället i månadsskiftet april- maj.

Det är fullt av vårtecken överallt- i Stockholm häromdagen var det krokusarna som öppnade sig mot solen i en sluttning bland Galanthus och Puschkinia scilloides. Och här i Skåne har det varit rekord vid Pulken i antalet tranor på trandagen i söndags – över 10000 !! Och tulpaner, påskliljor, scilla, vårkrage, hyacinter, Helleborus, corydalis m m blommar i mängd i små och stora trädgårdar, längs gator och i parker- det är alldeles underbart!

I höstas fick vi hjälp att  klippa ner syrenhäcken rejält efter att ha bytt fönster på vårt gamla hus och bestämt oss för att vi inte behövde ”gömma” huset för förbipasserande längre. Det ger en annan karaktär åt tomten och uppmanar till mer roliga projekt såklart. I slutet av hösten tog jag upp en ny rabatt där jag fick plats med en del av den buxbom jag fått av min son Emil, de rsoror jag fått av Maria B och lite annat smått och gott. Där stod redan en sammetshortesnia och verkade ensam. Under valnötsträdet precis bredvid har jag satt en hel krans av Hakonechloa macra var. aureola, plantor jag fått av Eivor.Så tacksam!!

Snödroppar delade, hittade lite vid komposten som blev 10 stora ruggar i nya rabatten

Mest spänd är jag just nu på alla de lökar som sattes i höstas- bland annat har jag tagit stark inspiration från Clinton Lodge där man hade blå Camassia och vita pingstliljor som en tidigblommande äng. Måtte inga djur ha ätit upp dom. Jag har varit och inspekterat och det ser bra ut, små blad sticker upp överallt i marken..OBS- fotot nedan är från Clinton Lodge, inte från min trädgård

Camassia och Narcíssus poeticus var. recurvens

Man kan ju drömma hur mycket som helst förstås- just nu är min närmsta dröm att göra om det lilla stenpartiet i Peter Korns anda ,  har lusläst hans tjocka bok Odling på växternas villkor och bara brinner av iver. Mitt trädgårderande har kommit lite i bakgrunden  när alla fönster skulle målas, tapeter och vägg- och golvmålning fräschas upp, gardiner sys etc. Men nu är det dags igen att gräva i sitt anletes svett, rensa och inte minst föröka växter!! På vår inglasade balkong står en hel del växter och i ett svalt rum i huset står resten som bara väntar på att få släppas ut. Dahliaknölarna ligger där också… Drömmer lite större också- om att förändra delar av vår skog och göra det till ett woodland i större skala, ska konsultera någon, kanske besöka Ulf Sill och prata med Peter Linder.Återkommer med min önskelista…

Underbar skulptur sedd vid STA-regionmöte i Alvesta i mars

Projekt nr 4- mer spännande växter i nya rabatter och längre blomsäsong.

Under åren med presenning på den blivande ängen hände mycket i allas våra liv. Ingen hade tid med några nya projekt. Vi njöt av hus och trädgård som de var och inväntade kirskålens död. Klippte rosor, rensade dammen, såg fiskar och grodor föröka sig, satte upp fågelholkar, brände oändligt mycket skräp på påsk och valborg varje år.

De senaste tre-fyra  åren har inneburit nya rabatter, roligare träd och buskar, en ny liten prärie/stäpp och såklart fler rosor. Som kant på nästan alla rabatter har jag hittills använt gammalt tegel från de rivna uthusen på tomten. För hur vackert det än är med cortenplåt känns det inte rätt i denna miljön- det blir för städat och fint. Runt mindre träd och buskar och några nya rabatter har jag också använt en svart kant i komposit. När stenen inte räcker längre får det bli låga små ”pilstaket” eftersom vi har galet många stora pilträd.

Nygjorda brunnsrabatten med kompositkant- våren med Fritillaria

När strukturen satt sig blev det liksom mer plats för att tänka in nya växter, bredda och fördjupa sortimentet. Under många år hade jag kommit av mig helt med detta. Vi hade inga mördarsniglar och jag ville absolut inte ha in dom . Det räckte så bra med sork, mullvad och enstaka rådjur. Alltså bytte jag inte till mig växter från någon som hade spansk skogssnigel i sin trädgård, lät bli både att handla på växtmarknader och tigga plantor från andra. Hade inte heller tid eller utrymme för frösådder annat än för enstaka ettåringar och grönsaker. Vilket ju begränsade utbudet mycket och till slut blev ganska tråkigt. Jag minns fortfarande alla de underbara tillfällena från när man började med trädgård, när man hade fått en delad planta av nån arbetskamrat eller granne och planterade det. Jag hittade nu till Sällskapet Trädgårdsamatörerna som jag inte tyckt mig ha tid för innan.

Ny pionlist ska det bli här i den västra delen längs häcken mot åkern
Här har både heuchera och pioner börjat ta sig
Här syns bakgrunden söderut mot buskarna och lunden

I takt med att vi började få allt mer tid ( jag gick ner i arbetstid ) och framförallt tillbringa mer tid ute i Friseboda  vår och höst blev det också angeläget att ha en trädgård som levererar blomning under en mycket längre säsong, inte bara den korta semesterperioden.Som jag längtade efter att få expandera!!

Fler lökar, lundväxter,  fler ovanliga

träd, lite mer kin-kiga växter.

 

En trädgårdsamatör vet ju att det egentligen inte finns några gränser för vad man kan hitta på när man väl fått upp ångan!

Ängen 2018

Så när ängen var uppvuxen och etablerad var det dags!! Jag fick också klart för mig att man mycket väl kan ta emot växter från ”snigelträdgårdar” om man bara sköljer och rensar noga noga innan planteringen.

Från 2015 har jag fyllt på med spännande och lite mer udda växter från växtmarknader, trädgårdsresor, bytt plantor med andra amatörer och släkt och vänner, vunnit på växtlotterier, dragit upp själv från fröer, fått massor från folk som inte får plats med alla sina växter längre…. i vår trädgård finns ju inte den begränsningen, så om någon har för många stora buxbom eller trädplantor eller magnolior, så finns det alltid plats i något hörn hos oss. Vi har ännu massor av gräsyta som vid behov kan fyllas med växter. Lycka!

 

Snart växtmarknad

I morgon är det STA:s höstväxtmarknad i Skåne- http://skanekretsen.se/vaxtmarknad-2-september-2018/ – där kan man kanske få tag i någon liten raritet…. Har annars lovat mig själv att stanna upp ( betyder inte köpa eller skaffa nya växter hela tiden) och fundera mer över upplägg och design igen  och framförallt inte fylla på med fler träd och buskar.

Igår gödslade jag- det hade regnat nästan 30 mm och småduggade lite när jag gick runt med skottkärra, spett och mina händer och fyllde på näring till alla buskar, stora rosor och nya träd. Det är en underbar känsla. Kom på mig själv med att gå och nynna och tänka att detta måste vara den bästa årstiden. men sen kom jag på att det tycker jag ju om alla årstider :). Inspekterade årets lyckade frösådder- mina Dianthus barbatus  Sweet William- borstnejilkor- ser fina ut( en blomma jag saknat ända sen vi hade trädgård i Småland på 80-talet), mina Penstemon likaså och de nya Thalictrumplantorna. Längs gaveln mot norr står alla sticklingar och sådder och mognar till så sakta( vore väldigt kul om mina Helleborus-frön tar sig!). Hade lånat en rolig bok om förökning och satt och lusläste den, liksom en bok om Gräs och Bambu.

Andropogon Prairie Blues , Echinacea

Ja när regnet slutade tog jag bort ogräs i grusgången, snyggade till i största allmänhet bland visset och tufsigt, funderade över sommarens väder och påverkan på växterna. Och så delade jag lite perenner också för att fylla ut i rabatterna.  Och flyttade några små buxbomsplantor som ska bli kolt inne i prärien. Föra helgen klippte jag äntligen buxbommen, hade inte vågat göra det i torkan innan i år.

 

Undrar om någon mer än jag upplever att ens rabatter verkar mindre och smalare efter ett tag? När dom är nyanlagda tycker jag att jag tagit i och sen visar det sig att dom är så smala så smala och förstås kunde ha varit tre- fyra gånger så breda för att se ut som något. Kan ju ha att göra med hur mycket rensning, gödsling, ansande etc som är involverat, men jag förundras.Tycker också att det jag anlagt de senaste åren är mer intressant än tidigare.

R. Blush Rambler vid ingången till örtagården

Och tack vare min kontemplation i ensamhet med en stor kopp te, fröpåsar, böcker och stillsamt fågelkvitter på altanen vet jag redan  inför vintern vilka projekt som ska sättas igång på skissblock, i huvudet och så småningom i verkligheten. Vårt s.k. stenparti skulle kanske faktiskt kunna bli ett riktigt sådant! Och så ska en del av mina runda kantstöd  runt träd kompletteras med vackra växter- blev så inspirerad hemma hos en kvinna i Skånekretsens styrelse som hade så vackra inramningar runt några träd! Bild här från hennes trädgård med Hakonechloa macra var. aureola

Från Eivor Johanssons trädgård i Landskrona

 

De stora namnen kan få små blygsamma hyllningar i ens egen trädgård

Regnet har fått igång vår gräsmattor- det gröna är tillbaka! Min prärieplantering börjar visa att den kommer att bli så vacker som jag hoppades när jag grävde och planterade  den sent i höstas. Ulla Molin inspirerade för många år sedan  med mycket spännande tankar . I ”Leva med trädgård” från 1986 lockade hon en till att ta ut svängarna med gräs och bambu på höjden och bredden, inte bara med marktäckande kattfot och dubbla häckar- https://www.odla.nu/inspiration/leva-med-tradgard

I min egen plantering finns nu äntligen lite av det jag suktat efter, framförallt sen jag besökte en underbar trädgård i Somerset i Karin Lagergrens regi, https://www.karins-tradgardsresor.se/somerset. Ur hennes program saxar jag här ..”den privata trädgården Lady Farm i Chelwood, mellan Bristol och Bath. Här har Judy Pearce under de senaste tjugo åren skapat en mycket vacker trädgård som blivit en favorit bland engelska trädgårdsfotografer och som har varit med i otaliga tidningar och böcker. Mest känt är de svepande prärie- och stäpplanteringarna med gräs och sensommarblommande perenner i kontinental stil..” Jag blev helt betagen och hade dessa  bilder i huvudet dag och natt efter besöket där.

Hela historien bakom hur dom skaffade trädgården , den trygga , bestämda kvinnan bakom ”Lady Farm och de jättelika ytorna bidrog till en häftig upplevelse, men jag tänkte att det måste gå att återskapa ett aldrig så litet hörn som liknar detta hemmavid…

Tre vyer över de svepande prärieplanteringarna på Lady Farm i septembersol.

I

I min trädgård har jag alltid tänkt så  – att man dedikerar en liten hörna, en bit av en rabatt eller ett upplägg till någon trädgård eller person som varit en viktig inspirationskälla- och hoppas att det inte verkar alltför pretentiöst?. Därför har vi bland mycket annat i vår trådgård ett Maryhillhörn ,en Gertrude  Jekyllrabatt , en Lundbergrabatt .

verbena, miscanthus och dahlia

Och numera alltså även en Lady Farm-prärie. Den finns bredvid min äng under ett stort gammalt körsbärsträd och ett augustipäron, med silande ljus flera gånger under dagen och vandrande skugga . Än så länge är de blå gräsen de som vuxit till sig bäst, men alla Miscanthus och Panicum kommer starkt. I år har jag jätteverbena och dahlior för att fylla ut innan jag bestämt vilka perenner som ska få tillträde- än så länge bara Echinacea purpurea, Magnus solhatt.

Här börjar prärien bredvid ängen i juni

 

Allt du önskar kan du få….

Att ha en trädgård är som att kunna önska sig allt, men inte kunna få det. Det går så snabbt att se ngt nytt som skulle vara så underbart vackert, att besöka en annan trädgård, en stadspark, se ett foto, känna en doft, uppleva en perfekt komposition och – vilja ha det!

Problemet är att man inte får plats med allt, att det inte passar i ens eget schema, i ens egen tavla/design, att det är för stort, för mycket , för färgstarkt, för milt, för svårskött…

Så här när sensommaren kommer och vi har haft denna evigt långa torkperiod, när allt har dött och man förstår hur det kunde vara om bara…- som i sommarpsalmen vi sjöng när jag gick i småskolan

”Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött”

.. men som sagt. I min trädgård har jag inte tid, inte ork, inte kraft att göra allt som poppar upp i mitt huvud. Och dessutom har jag en grundplan som inte kan raseras. Min man tittade lite försiktigt på mig för några veckor sedan och undrade om jag verkligen behövde plantera flera träd eller buskar-” jag tycker om vårt gräs” sa han,  ”och jag vill ha fria, öppna ytor”- så  som vi planerade det en gång.Och det ligger det något i också.

Så vad ska man göra då?Tänka som i stadsplanering kanske???  Förädla, göra vackrare, förtäta, få in mer på samma yta, optimera, bygga uppåt, åt sidorna, ta bort all öppen jord mellan växterna, bredda rabatterna??

Ja ni andra trädgårdsnördar vet ju svaret- man sätter igång och drömmer och ritar, skissar, tänker- och hoppsan så blir det ngt nytt gjort!!

Så fort det började regna var jag där igen – flyttade en magnolia, en buddleja, delade några hostor, satte ut mina frösådda penstemonplantor som äntligen grott tillräckligt, flyttade den klätterros som inte trivdes, beställde två nya från Polen som kom – stora välväxta exemplar som min k.make fick plantera för jag var bortrest- flyttade wisterian som inte fått en optimal placering.

hot lips salvia
Siktlinjen
Bleu bleu l´amour est bleu

 

Och gladde mig faktiskt åt det som finns där- min Hot Lips- salvia, mina nya vackra gräs, päronträdet som dignar, den vita skogsastern som blommar troget, det vackra vackra ödlebladet som skiftar i knallrosa

Det är verkligen alldeles underbart att ha en  trädgård!

 

Allt förtjänar uppmärksamhet,även det alldagliga

….”vad vore livet Rosmarie förutan sång och dans” … hörs i mitt huvud medan jag tittar ut över vår sydländska trädgård( Vad vore livet utan en trädgård?? Tomt och innehållslöst …)

The Fairy har börjat klättra upp i New Dawn
  • Akantusen som inte ville blomma förra året – gillar klimatet nu

Alla pratar ju om medelhavsträdgårdar åtminstone här i Sydsverige och en sak är ju helt klar att under sommarmånaderna är gräs inte grönt utan gult/gyllene/sandfärgat i alla varma länder. England är, ju den raka motsatsen med en himmel som ofta och vänligt men rikligt häller ner vatten över allt och alla= grönska och gröna mattor.

Jag vet, man ”ska” tycka att det är trist med gräsmattor, man ska helst vilja ersätta dom med kattfot, murgröna, marktäckare . Men själv tycker jag det är fantastiskt vackert med den sammetslena gröna ytan som grundpalett i den målning som ens trädgård utgör. Visst, just i år får man istället tänka att det är som nere på stranden- en gyllenblond sammanhängande yta med tusensköna, prästkragar och mossa som tittar upp, som utgör bakgrunden. Det förändrar onekligen färgerna i rabatter och kryddland.

American Pillar framför guldmatta

Och fjärilsinvasionen som brukar vara i början av augusti är redan här !! Lavendel, hampflockel, temynta, gurkört och nattljus är bara några av växterna som dom flockas på.

Alla småfåglar verkar ha det svårt i år. På kvällarna står dom i kö för att ta ett dopp i vår damm eller våra fågelbad och så fort man vattnat lite nånstans är dom där och hittar insekter.

Solen steker och det känns orimligt att vattna för mycket även om vi har egen brunn, när många kommuner har totalt vattenförbud! Men fram t o m Tusen trädgårdar den 1/7 vattnade vi så mkt vi hade hjärta till, för att ha ngt vackert att visa upp.

  • Så här blommade det för snart två veckor sedan

Det var en fantastisk upplevelse att ha många människor som under en hel dag kommit för att dom är intresserade av just trädgård , att ha helt nya personer att fundera tillsammans med kring gödning, träd, buskar, förökning, skadedjur, sjukdomar , blomsterprakt och ovanliga och vanliga växter. Flera personer frågade om örterna i vår äng, bl.a. Hampdån- ganska vacker när man tänker efter! Men den får en att tänka på Linnés motto ovan – det är inte bara de stora vräkiga svårflirtade växterna som räknas !

 

Vatten vatten bara vanligt vatten…

Det är verkligen spännande det här att det aldrig är likadant något år. Jag har fört trädgårdsdagbok med ojämna mellanrum, eftersom jag tycker det blir för enahanda att göra det varje år, men det slår mig alltid att det är extremerna som blir kvar som starka minnen när man snabb-bläddrar en dagbok- såå kallt eller extremt torrt , blött, regnigt, fullt av löss, av mullvadshögar eller vilken sen vår eller vilken tidig vår… och i år ngt så märkligt som en sen kall vår och så pang på det en extremt varm sommar innan juni börjat.

De som har sin trädgård i zon 0,5 klagar över att allt snart har blommat över. Hos oss  där det är 7-10 dagar senare än i Malmö- Lundområdet har rosorna satt galet mycket knoppar, men en enda ros blommar än så länge i trädgården- den vackra Harison´s Yellow ( som jag var så säker på hade att göra med George Harrison i The Beatles, men alls icke, utan en namne till honom i Texas på 1830-talet gav namn åt denna Texas gula ros som besjöngs av Cacka Israelsson på 50-talet https://www.youtube.com/watch?v=7nwBJbAiPBA )

Annars är det bevattning som gäller- tur man har egen brunn och mycket energi – de buskar och träd som planterats nu i år är känsliga för torkan och såg så ledsna ut 🙁

Det började med timjan…

Så heter ett kapitel i Kerstin Stjärnes bok ”Härlig är jorden”., https://www.hd.se/2005-11-19/skogspromenaden-over-motorvagen. Den har jag läst mer än en gång. Hon möter Eva F på Tirups örtagård och det förändrar hennes liv och hennes trädgård och hon skriver denna härliga bok om kryddor, örter, livsfilosofi, miljöhot, trädgårdshistoria och kärlek till livet och naturen. Själv var jag där i Tirup i veckan och köpte ersättningsplantor för det som dött i den ena kvadranten i min egen örtagård. Ingången skulle föräras en ny rosenbåge och då måste det ju vara fint först. Ägnade sedan en halv dag i stekande sol åt att rensa bort allt ogräs i de fyra kvadranterna , delade isop, smultron  och åbrodd och satte mina nyförvärv- läkemalva, en ny timjansort, temyntor , luftlök och en ny rosmarin. Sen idkades strand- och badliv vid havet. Igår monterades den fina rosenbågen till de två rosorna som bara väntade på sitt nya stöd- Mme Alfred Carrière och R.Blush Rambler.

Ny Rosenbåge monteras

Det är så galet vackert just nu- allt slår ut och blommar överdådigt . Magnolian hade blommat medan vi inte var där- en blommas fallna blomblad vittnade om en hemlig , första blomning utan åskådare. Några Bluebells från Somerset blommar i trädgården, löjtnanshjärtan, hägg och syren är överallt, kabbelekan lyser upp dammen för fiskar och grodyngel. Fåglarna far som skottspolar ut och in ur fågelholkarna och näktergalen sjunger öronbedövande .

Hyacinthoides non-scripta

 

Och idag har vi stått och gjort reklam för Sällskapet Trädgårdsamatörerna på Vårhelg hos Peter Linder utanför Hörby, vandrat på guidad visning i hans arboretum, sett träd man inte anade att de fanns( som en hybridpoppel som heter OP 42, Oxford paper eller en japansk apel med världens minsta äpplen, stora som en lillfingernagel) och träffat en massa trädgårdsentusiaster!

Och köpt en Toona sinensis, kinesisk toon  som flerårig grönsak till örtagården, som jag fick tips om i tisdags på guidad vandring i Malmö Slottsträdgård, https://www.facebook.com/slottstradgardenmalmo/, där det snart är dags för Malmö Garden Show.På bilden nedan en planta av sköldhallon…

http://lindersplantskola.se

Vårtecken

15 grader varmt, sol, omöjligt att förstå att det häromdagen var snö överallt och att stora trädgrenar knäcktes av tyngden av snön.Idag lärkor, tranor och tofsvipor i skyn och blommorna bara öppnar sin vida famn för att ta in solen! I Botan fanns ett hav av snökrokus där en ensam humla surrade omkring helt salig….. Både på lilla balkongen i stan, i Botan och i trädgården  ute på landet hos en son  spritter det av liv i jorden. Påskliljor och blåstjärnor liggwr i startgroparna.

Crocus tommasinianus,Snökrokus
Helleborus x ericsmithii på balkongen
Krokus i ett hörn av trädgården
Leucojum vernum , snöklocka
Hepatica transsilvanica Ungersk blåsippa i Botan Lund
Viburnum x bodnantense, ‘Dawn’, Hybridkejsarolvon som blommar på bar kvist i Botan

Det första uppvaknandet och den långa väntan

Varje vår noterar jag minst en  gång en  anteckning i mina trädgårdsdagböcker på temat ”våren är sen”,” kallt igen”, ”snö?? nu??”, ”aldrig har det varit så här sent”, så här kallt, så här blött…… det är förstås den enorma längtan vi bär inom oss att få uppleva miraklen igen- ljuset, de första späda knopparna, de första blommorna, den första lärkan, blåmesen som flyttar in … Det som vi i vårt vanliga liv , i våra kroppar, i våra relationer och vår personliga utveckling,  inte kan få igen, det som kanske bara sker en enda gång, just det sker ju varje år i våra trädgårdar. och längtan är så stor så det värker. Och så är det att varje gång man trodde att  NU nu är det dags, kommer ett litet bakslag, en försening, en försämring. vad hjälper det då att vi vet att det kommer?? Just då är allt förgäves, förspillt. Alla ens drömmar, skisser, tankar, planer verkar omkullkastade… för att ibland bara någon dag senare uppfyllas fullt ut! För just så är livet ju-och lycka är små korta underbara ögonblick inbäddade i väldigt mycket vardag.