Publicerat

Fler växter, vackrare kompositioner

För att kunna skapa något måste man ha tillräckligt med material. Och för att inte bli ruinerad måste man ju som trädgårdsamatör ha många sätt att skaffa och förmera växter. Byta med varandra, dela med sig, få överskott av andra, så och sticka.

Varje år frösår jag nya perenner och tar sticklingar. Det blir med åren en del. Har för skojs skull kollat hur många nya sorter jag haft kvar från frösådder de senaste fyra åren. Det blev 55 växter, ibland i många exemplar. Sen står det en lång rad krukor längs norrväggen med massor av sticklingar tillsammans med ”fådda” och köpta-på rea- växter eller lotterivinster, som väntar på sin tur i min trärdgård eller i någon annans. De senaste månaderna har flera lämnats till vårt växtlotteri i Skånekretsen, en förutsättning för att själv kunna vinna roliga växter.

När blir det färdigt? Förmodligen aldrig är väl svaret. Ständig utveckling med perioder av stiltje, ingen kreativitet, stopp, tristess. Att ha en trädgård är som att jobba med en spegelbild av själva livet.

Kan jag känna att det är ”Good enough”? Jo, ibland är det som när man sjunger med andra eller musicerar ihop och det finns perfekta ögonblick, stunder som lyfter långt över vardagen. När allt ser ut som jag tänkt mig, kompositionen fungerar… Men-inspiration är ett måste- från mer begåvade vänner, från små och stora trädgårdar som sköts av proffs och hängivna amatörer, trädgårdsmagasin och program. Så även i år blir det trädgårdsresor. Längtar redan.

Förra årets resa till Irland gav mycket, inte minst hur otroligt packat med växter man kan ha i en rabatt och ha växling över hela säsongen samtidigt.

Foto:Arvid Svensson, STA

Publicerat

Trädgårdens plats i mitt liv

Att skapa en trädgård, att så, föröka, flytta, dela, ta bort, få, köpa, gräva, planera och njuta ofta har gjort mig mer tillfreds. Men också lite förryckt. Varje dag dyker det upp något i mitt huvud som jag vill ha, vill förbättra eller bara vill läsa om eller tänka på eller se på som har med växter att göra. De senaste åren har gått i rasande fart och allt som varit smått har blivit stort i min trädgård. En del har torkat bort, frusit eller försvunnit utan förklaring. Mycket nytt har kommit till och det börjar närma sig en trädgård som jag kan känna uttrycker den jag är och vill vara.

Jag försöker ibland jämföra med alla åren jag sjöng väldigt mycket, ständigt reperterade in något nytt. Då vaknade jag på natten eller morgonen med huvudet fullt av det som skulle övas in. Men det var mer likt när det var något viktigt eller stort på gång på jobbet, man blev helt fylld av det… men till stor del var det ju att prestera. Skapandet fanns när man sjöng eller spelade något tillsammans med andra.

Men med det växande , med trädgården är skapandet där på ett annat sätt för mig. Kanske är det för att allt det man sätter ner i jorden har sitt alldeles egna uttryck, tar sig friheter, inte gör det jag tänkt utan …. svårt att förklara, men oerhört tillfredsställande är det.

Så nu är det dags att börja skriva igen.

Det är fem år sen sist, mycket har hänt i livet och mycket har såklart hänt i trädgården. Klimatet förändras, vi har haft ökentorka, störtregn, värmeböljor, milda vintrar. Det ställer stora krav på att tänka nytt och anpassa sig. Fundera mer äver vattenanvändning, hushållande med alla resurser. Grönt tak på Friggeboden, solceller på huset, vi flisar grenar och mulchar ner det i flera stora rabatter. Planterar tätare, mer träd och många nya buskar. Jobbar på att fåglar, insekter och alla slags kryp ska trivas i trädgården.

Och i år ska vi sätta igång med lite grönsaker.

Det känns spännande och kul, ett nytt lugn har infunnit sig, antagligen med ens egen och trädgårdens stigande ålder. Vi hade en stor fest i somras där vi firade 30 år för vårt hus. Obegripligt.

Publicerat

Våra trädgårdsprojekt del 6 bryta ny mark …

Vad vore en trädgård utan nya drömmar att förverkliga?? I sommar har det blivit uppenbart att alla våra träd vuxit så mycket att det börjar bli lite för skuggigt i en del rabatter. Dessutom behöver alla delar knytas samman lite mer och så… ja iallafall har det blivit en stor ny rabatt  som syns direkt när man kommer in i trädgården (och det ska alldeles snart bli en till.), strax bakom det stora valnötsträdet och Ghislaine de Feligonde-rosen.

En massa vita syrener har beskurits, tagits ner, minskats i storlek och ersätts av andra blommande buskar som bas i rabatten.Solen kommer stora delar av dagen både från öster och väster och silas behagligt genom grenarn

På den södra sidan av rabatten har jag det senaste året satt in  Arum Italicum, flera ”överblivna”rosor, från olika hörn i trädgården liksom pioner, sammetshortensia, Delphinium Black Knight, en  hassel m m . På den västra delen finns buxbom planterad, med murgröna vid foten och en stor Sanguisorba obtusa.Här finns förutom syrener också en hägg som frösått sig.

På den norra delen, som först har tömts på ogräs och sten( tegelstenar som räckte till kant runtom) och som sedan fått ett nersågat päronträd som insekthotell, är det nu planterat en Black Lace- fläder, en liten vanlig schersmin, en stor Philadelphus purpurascens, två stora rodgersior och två höstsilverax. All mark ska täckas av delade plantor av Vinca minor, ormöga och myskmadra. Dessutom har jag satt en massa frösådda Helleborus här och kommer att sätta dit mina frösådda krolliljor bara de vuxit till sig lite mer. Blev så inspirerad av olika artiklar, bl.a några som kallades Mästarrabatten och publicerats under en 10-årsperiod  , kring just kombon träd/buskar/perenner i havskugga. Det kommer foton om något år, när det vuxit upp.

Publicerat

Att kunna se hur det ska bli

Den kanske största utmaningen  med trädgård tycker jag nog är att  kunna föreställa sig , på ett realistiskt sätt, hur det kommer att bli.  Alltså-när man ska göra något nytt i trädgården. Inte det där med att sätta några nya perenner i en rabatt, lägga till eller dra ifrån med ett färgval eller ett växtval. Det är ju faktiskt bara att flytta sådant som kommer fel, som inte trivs eller passar ihop. Nej jag menar när man bestämmer sig för att göra om, utvidga, prova något helt nytt. Om det blir som man tänkt sig.Om det är möjligt att göra som man tänkt sig. Om växterna fungerar. Eller om ogräset tar över. Om klimatet, jordmånen, väderstrecket, soltimmarna… alla förutsättningarna , finns där som man tror. Förr brukade jag göra avancerade skisser, akvareller, ritningar, men numera går jag mer på känn- och erfarenhet förstås.    I sommar kommer det att finnas tre helt nyanlagda områden i trädgården, förutom massor med nya buskar och träd som ska växa sig stora- en stor pionlist med heuchera och lite annat smått och gott , en fin hörna med nya rosor och  nepeta och så mitt nya präriehav( inte av Piet Oudolfs storlek, utan kanske  30 -35 kvadratmeter…).              Denna underbara vårvarma helg har vi planterat ut alla de nya prydnadsgräsen med de exotiskt vackra namnen( Molinia altissima, Heavy Metal, Prairie Blues, Yaku  Jima m .fl), som jag köpt från Tjeckien, runt två stora gamla körsbärsträd . De är satta med solhatt och rudbeckia och lökväxter insprängda bland dem  och jag ser precis för mig hur vackert det kommer att bli. Men just nu ser det ju inte riktigt klokt ut- små , väldigt små, glesa strån som sticker upp  ur vår  svarta jord. Man får verkligen ha bra fantasi och lita på alla underbara beskrivningar av de skira, romantiska, stora, vackra, böljande gräsen och tänka att det i sommar kommer att se ut som i någon av de fantastiska trädgårdar man besökt eller läst om.Sen när de olika färgerna kommer fram i vipporna, när vinden susar och böjer alla axen åt samma håll i motljus ut mot vår portal i häcken och vi sitter på verandan och bara njuter…..

De små stråna som kräver fantasi för att tro på…

Inspirationsbild från ”Lady Farm”, Somerset