Projekt nr 5- i ytterkanterna av trädgården

Oj vad mycket man vill och så mycket mindre tiden räcker till! Senaste året har det blivit alltmer woodland/lundväxter från alla växtlotterier och växtmarknader.Så då har det blivit en lund bakom alla  fina buskar  som börjat fyllas med många sorters ormbunkar, lite trillium, epimedium, geranium , kobrakalla och annat smått och gott.

Och fler och fler lökar! Min ambition med en romantisk lökäng som sedan blir klippt gräsmatta under resten av växtsäsongen går fint. Inte så fylld ännu som jag hoppats på, men ”good enough”.

 

Vi ska alldeles snart bli med hund och har därför fått ordna stängsel i trädgården på flera platser där det inte fanns innan.Det har givit lite mer struktur åt en del av rabatterna som fått en baksida med grönt stängsel..

Stängslet ger en tydlig avgränsning mot den höga häcken och fälten bakom rabatten

 

 

Vi har också fått lite tydligare avdelningar mellan de olika rummen i trädgården tack vare stängsel och en ny häck av rosenspirea som är uppsatt mot skogen norrut. Där har jag satt in nya buskar och träd och försöker komma ihåg att plantera in digitalis, liljor och annat högväxande som kan titta fram i skogsbrynet…

Stenpartiet ligger fortfarande på planeringsstadiet- men det finns ju många projekt som tagit år från tanke till skiss till handling .Medan andra knappt hunnit tänkas förrän dom är genomförda!

Ju mer tid jag kan vistas i trädgården desto viktigare blir det att  ha växter som blommar alla säsonger- som en god trädgårdsvän brukar beskriva sin trädgårdsambition- ” jag har alltid något som blommar”- precis så vill jag ha det! Här geranium och myskmadra i maj månad.

 

 

Att kunna se hur det ska bli

Den kanske största utmaningen  med trädgård tycker jag nog är att  kunna föreställa sig , på ett realistiskt sätt, hur det kommer att bli.  Alltså-när man ska göra något nytt i trädgården. Inte det där med att sätta några nya perenner i en rabatt, lägga till eller dra ifrån med ett färgval eller ett växtval. Det är ju faktiskt bara att flytta sådant som kommer fel, som inte trivs eller passar ihop. Nej jag menar när man bestämmer sig för att göra om, utvidga, prova något helt nytt. Om det blir som man tänkt sig.Om det är möjligt att göra som man tänkt sig. Om växterna fungerar. Eller om ogräset tar över. Om klimatet, jordmånen, väderstrecket, soltimmarna… alla förutsättningarna , finns där som man tror. Förr brukade jag göra avancerade skisser, akvareller, ritningar, men numera går jag mer på känn- och erfarenhet förstås.    I sommar kommer det att finnas tre helt nyanlagda områden i trädgården, förutom massor med nya buskar och träd som ska växa sig stora- en stor pionlist med heuchera och lite annat smått och gott , en fin hörna med nya rosor och  nepeta och så mitt nya präriehav( inte av Piet Oudolfs storlek, utan kanske  30 -35 kvadratmeter…).              Denna underbara vårvarma helg har vi planterat ut alla de nya prydnadsgräsen med de exotiskt vackra namnen( Molinia altissima, Heavy Metal, Prairie Blues, Yaku  Jima m .fl), som jag köpt från Tjeckien, runt två stora gamla körsbärsträd . De är satta med solhatt och rudbeckia och lökväxter insprängda bland dem  och jag ser precis för mig hur vackert det kommer att bli. Men just nu ser det ju inte riktigt klokt ut- små , väldigt små, glesa strån som sticker upp  ur vår  svarta jord. Man får verkligen ha bra fantasi och lita på alla underbara beskrivningar av de skira, romantiska, stora, vackra, böljande gräsen och tänka att det i sommar kommer att se ut som i någon av de fantastiska trädgårdar man besökt eller läst om.Sen när de olika färgerna kommer fram i vipporna, när vinden susar och böjer alla axen åt samma håll i motljus ut mot vår portal i häcken och vi sitter på verandan och bara njuter…..

De små stråna som kräver fantasi för att tro på…
Inspirationsbild från ”Lady Farm”, Somerset