Till trädgårdens lov

Regnet har fått igång vår gräsmattor- det gröna är tillbaka! Min prärieplantering börjar visa att den kommer att bli så vacker som jag hoppades när jag grävde och planterade  den sent i höstas. Ulla Molin inspirerade för många år sedan  med mycket spännande tankar . I ”Leva med trädgård” från 1986 lockade hon en till att ta ut svängarna med gräs och bambu på höjden och bredden, inte bara med marktäckande kattfot och dubbla häckar- https://www.odla.nu/inspiration/leva-med-tradgard

I min egen plantering finns nu äntligen lite av det jag suktat efter, framförallt sen jag besökte en underbar trädgård i Somerset i Karin Lagergrens regi, https://www.karins-tradgardsresor.se/somerset. Ur hennes program saxar jag här ..”den privata trädgården Lady Farm i Chelwood, mellan Bristol och Bath. Här har Judy Pearce under de senaste tjugo åren skapat en mycket vacker trädgård som blivit en favorit bland engelska trädgårdsfotografer och som har varit med i otaliga tidningar och böcker. Mest känt är de svepande prärie- och stäpplanteringarna med gräs och sensommarblommande perenner i kontinental stil..” Jag blev helt betagen och hade dessa  bilder i huvudet dag och natt efter besöket där.

Hela historien bakom hur dom skaffade trädgården , den trygga , bestämda kvinnan bakom ”Lady Farm och de jättelika ytorna bidrog till en häftig upplevelse, men jag tänkte att det måste gå att återskapa ett aldrig så litet hörn som liknar detta hemmavid…

I

I min trädgård har jag alltid tänkt så  – att man dedikerar en liten hörna, en bit av en rabatt eller ett upplägg till någon trädgård eller person som varit en viktig inspirationskälla- och hoppas att det inte verkar alltför pretentiöst?. Därför har vi bland mycket annat i vår trådgård ett Maryhillhörn ,en Gertrude  Jekyllrabatt , en Lundbergrabatt .

Och numera alltså även en Lady Farm-prärie. Den finns bredvid min äng under ett stort gammalt körsbärsträd och ett augustipäron, med silande ljus flera gånger under dagen och vandrande skugga . Än så länge är de blå gräsen de som vuxit till sig bäst, men alla Miscanthus och Panicum kommer starkt. I år har jag jätteverbena och dahlior för att fylla ut innan jag bestämt vilka perenner som ska få tillträde- än så länge bara Echinacea purpurea, Magnus solhatt.

Att ha en trädgård är som att kunna önska sig allt, men inte kunna få det. Det går så snabbt att se ngt nytt som skulle vara så underbart vackert, att besöka en annan trädgård, en stadspark, se ett foto, känna en doft, uppleva en perfekt komposition och – vilja ha det!

Problemet är att man inte får plats med allt, att det inte passar i ens eget schema, i ens egen tavla/design, att det är för stort, för mycket , för färgstarkt, för milt, för svårskött…

Så här när sensommaren kommer och vi har haft denna evigt långa torkperiod, när allt har dött och man förstår hur det kunde vara om bara…- som i sommarpsalmen vi sjöng när jag gick i småskolan

”Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött”

.. men som sagt. I min trädgård har jag inte tid, inte ork, inte kraft att göra allt som poppar upp i mitt huvud. Och dessutom har jag en grundplan som inte kan raseras. Min man tittade lite försiktigt på mig för några veckor sedan och undrade om jag verkligen behövde plantera flera träd eller buskar-” jag tycker om vårt gräs” sa han,  ”och jag vill ha fria, öppna ytor”- så  som vi planerade det en gång.Och det ligger det något i också.

Så vad ska man göra då?Tänka som i stadsplanering kanske???  Förädla, göra vackrare, förtäta, få in mer på samma yta, optimera, bygga uppåt, åt sidorna, ta bort all öppen jord mellan växterna, bredda rabatterna??

Ja ni andra trädgårdsnördar vet ju svaret- man sätter igång och drömmer och ritar, skissar, tänker- och hoppsan så blir det ngt nytt gjort!!

Så fort det började regna var jag där igen – flyttade en magnolia, en buddleja, delade några hostor, satte ut mina frösådda penstemonplantor som äntligen grott tillräckligt, flyttade den klätterros som inte trivdes, beställde två nya från Polen som kom – stora välväxta exemplar som min k.make fick plantera för jag var bortrest- flyttade wisterian som inte fått en optimal placering.

Och gladde mig faktiskt åt det som finns där- min Hot Lips- salvia, mina nya vackra gräs, päronträdet som dignar, den vita skogsastern som blommar troget, det vackra vackra ödlebladet som skiftar i knallrosa

Det är verkligen alldeles underbart att ha en  trädgård!

….”vad vore livet Rosmarie förutan sång och dans” … hörs i mitt huvud medan jag tittar ut över vår sydländska trädgård( Vad vore livet utan en trädgård?? Tomt och innehållslöst …)

Alla pratar ju om medelhavsträdgårdar åtminstone här i Sydsverige och en sak är ju helt klar att under sommarmånaderna är gräs inte grönt utan gult/gyllene/sandfärgat i alla varma länder. England är, ju den raka motsatsen med en himmel som ofta och vänligt men rikligt häller ner vatten över allt och alla= grönska och gröna mattor.

Jag vet, man ”ska” tycka att det är trist med gräsmattor, man ska helst vilja ersätta dom med kattfot, murgröna, marktäckare . Men själv tycker jag det är fantastiskt vackert med den sammetslena gröna ytan som grundpalett i den målning som ens trädgård utgör. Visst, just i år får man istället tänka att det är som nere på stranden- en gyllenblond sammanhängande yta med tusensköna, prästkragar och mossa som tittar upp, som utgör bakgrunden. Det förändrar onekligen färgerna i rabatter och kryddland.

Och fjärilsinvasionen som brukar vara i början av augusti är redan här !! Lavendel, hampflockel, temynta, gurkört och nattljus är bara några av växterna som dom flockas på.

Alla småfåglar verkar ha det svårt i år. På kvällarna står dom i kö för att ta ett dopp i vår damm eller våra fågelbad och så fort man vattnat lite nånstans är dom där och hittar insekter.

Solen steker och det känns orimligt att vattna för mycket även om vi har egen brunn, när många kommuner har totalt vattenförbud! Men fram t o m Tusen trädgårdar den 1/7 vattnade vi så mkt vi hade hjärta till, för att ha ngt vackert att visa upp.

Det var en fantastisk upplevelse att ha många människor som under en hel dag kommit för att dom är intresserade av just trädgård , att ha helt nya personer att fundera tillsammans med kring gödning, träd, buskar, förökning, skadedjur, sjukdomar , blomsterprakt och ovanliga och vanliga växter. Flera personer frågade om örterna i vår äng, bl.a. Hampdån- ganska vacker när man tänker efter! Men den får en att tänka på Linnés motto ovan – det är inte bara de stora vräkiga svårflirtade växterna som räknas !

Det är verkligen spännande det här att det aldrig är likadant något år. Jag har fört trädgårdsdagbok med ojämna mellanrum, eftersom jag tycker det blir för enahanda att göra det varje år, men det slår mig alltid att det är extremerna som blir kvar som starka minnen när man snabb-bläddrar en dagbok- såå kallt eller extremt torrt , blött, regnigt, fullt av löss, av mullvadshögar eller vilken sen vår eller vilken tidig vår… och i år ngt så märkligt som en sen kall vår och så pang på det en extremt varm sommar innan juni börjat.

De som har sin trädgård i zon 0,5 klagar över att allt snart har blommat över. Hos oss  där det är 7-10 dagar senare än i Malmö- Lundområdet har rosorna satt galet mycket knoppar, men en enda ros blommar än så länge i trädgården- den vackra Harison´s Yellow ( som jag var så säker på hade att göra med George Harrison i The Beatles, men alls icke, utan en namne till honom i Texas på 1830-talet gav namn åt denna Texas gula ros som besjöngs av Cacka Israelsson på 50-talet https://www.youtube.com/watch?v=7nwBJbAiPBA )

Annars är det bevattning som gäller- tur man har egen brunn och mycket energi – de buskar och träd som planterats nu i år är känsliga för torkan och såg så ledsna ut 🙁