Garden museum

Vilket land England är – t.o.m ett eget museum har dom för denna fina nationalsport ”Gardening”!! Anledningen för mig att gå dit är att min arbetskamrat hos Lady C visat mig en artikel i The Times om en konstnär som målat , förädlat och odlat framförallt irisar och jag blev så fascinerad. Så just nu finns en separatutställning med hans konst -Cedric Morris  The Artist Plantsman- den första på över 30 år. Han tog fram mer än 90 nya irisar och var känd både som en modern konstnär och en framstående trädgårdsmänniska. Det lyser i tavlorna och man förflyttas till hans hem i Suffolk, där han startade en konstskola tillsammans med sin livspartner förutom allt annat han hann med under sitt långa liv.

Man skulle kunna ägna många timmar åt att gå på föreläsning inne i muséet- många av de stora är intervjuade och berättar om sitt trädgårderande liv på bildskärmar och överallt finns roliga prylar från trädgårdens historia interfolierat med texter om Jekyll, Page och alla dom andra.

Väl värt mer än ett besök skulle jag säga! Med läget på South Bank bland Londonplataner och flanörer vid Themsen. Ovanpå det kan man klättra upp i ett högt medeltida torn och få minst lika bra utsikt över London som man får från the London Eye, fast det ingår i entrépriset till museet .

När får vi ett sånt här museum i Sverige??

 

Ett bra skelett är viktigt(good bones are important)

Rosemary Verey  https://www.youtube.com/watch?v=qIgmIOGm1t8 är nog den trädgårdsskribent som haft störst betydelse för mig när jag stapplat fram i trädgårderandets tidiga faser och ädla konst. Hon var en ”dirty gardener” som amerikanerna säger, dvs. hon jobbade själv i trädgården , liksom Lady C. gör och hade inte bara anställda ”utförare”.

I hennes bok ´Making of a Garden´ följer man trädgården under hela året, oerhört instruktivt och spännande. Men efter hennes död fanns ingen fond eller stiftelse som tog hand om trädgården och idag finns ett hotell på platsen. Men Lady C sa att man kan besöka trädgården, så jag ringde dit och kollade. Med viss oro för att bli besviken satte jag mig bakom ratten och körde drygt 20 mil norrut för att få se denna plats med egna ögon.Det var värt det!  Kanske lättare när man levt med denna trädgårds uppbyggnad och faser, försökt att bli inspirerad ( kopiera?)  och memorerat. I alla delar av Barnsley House kunde jag se hur det varit när det var i sin glans dagar, nu lätt bedagat, men ändå så charmigt. Jag satt under ett parasoll med den första koppen te bryggd på riktigt te och inte på tepåsar, som jag fått i en trädgård här och njöt av alla ”vistas”.

kryddörter och hönor
the potager

Ett av hennes bidrag var att lyfta fram köksträdgården, inte gömma undan den, utan istället göra den lika vacker som rabatterna. Hennes Laburnum walk är också berömd. En sådan finns t ex på Chatsworth House, som vi såg häromåret när gullregnet var i full blom. Här är det på väg att slå ut idag. Det är med blandade känslor jag går igenom trädgården, som inte alls är lika ogräsfri som Lady C:s, men oerhört charmig och omisskännligt den trädgård jag haft på näthinnan i så många år. Så många vackra detaljer och så prunkande i försommarvärmen!

Därifrån tar jag mig vidare till ännu en kvinnoskapad trädgård- Kiftsgate ytterligare några mil norrut. Som så många andra engelska trädgårdar ska man säkert besöka den när alla rosorna blommar, men jag tycker att strukturerna, uppbyggnaden, skelettet är så intressant och det är lättare att få syn på det när det inte blommar överallt. Man anar bättre hur växterna placerats och byggts upp.Rosemary Verey menade att man skulle satsa på skelettet och ta det lugnt och inte kasta sig in i sitt trädgårdsprojekt.

vy över vattnet I the lower garden

Kiftsgate är bedövande vackert, stort och välskött, har funnits i tre generationer hos trädgårdsintresserade kvinnor, som lärt sig av varandra. Vårblomningen här är fin med magnolior, viburnum, osmantus , trillium , deutzia,tidiga perenner och vårlökar. Eftersom trädgården ligger högt och norrut, får jag se mycket en gång till- camassiorna har nästan inte slagit ut här och mycket av det som redan blommat över eller inte längre är nyutslaget i Sussex, står i knopp eller är alldeles nyutsprucket i Cotswold.

vitoxel hårdklippt inramar statyn

Jag kör i timmar genom helgtrafiken  i strålande sol -medan jag lyssnar färdigt på Ormen i Essex- förbi London på motorvägen, står still i bilköer på mindre orter och anländer slutligen till den lilla pub där jag just nu hyst in mig och somnar direkt efter en indisk curry på den lokala indiska restaurangen! Hjärnan är fylld av ljuvliga synintryck, ljud och dofter .

 

Sista dagen med gänget

Det är lite mer än ett dygn sedan jag lämnade Clinton Lodge. Jag fick min intervju med Lady C och fick dessutom en egen, härlig rundvandring i varenda rum i hennes hus med åtta sovrum och badrum överallt. Lady C har brutit benet och har ett stöd som gör att hon inte kan böja benet. Men detta hindrade henne inte på något vis från att klättra runt i spiraltrappor och trånga skrymslen högst upp i de gamla servant´s quarters.

Hela byggnaden , som är från slutet av 1600-talet och 1700-talet, är interiört (precis som trädgården)en spegling av engelsk historia med olika epoker i olika rum , fyllt av konst, porslin , tidstypiska tapeter och textilier.Både the head gardener och the housekeeper bor i tjänstebostäder som hör till egendomen.

Torsdagen ägnades åt att hyfsa till alla de pelargoner som snart ska ut och ersätta förgätmigejen i de stora träkrukorna på terrassen. Lady C klipper bort blommorna på dom …  Nu fick dom komma ut i kallbänken ett tag. Sen rensade vi hela lundpartiet, klippte ner alla blomstänglarna på snöklockorna,  innan hela området där  fick en ny omgång ”mulch”- det går åt ofattbara mängder. Men som Gavin säger- det finns så mycket fina sällskap och så många fina idéer, men det handlar ändå om jorden , vattnet och näringen om man ska lyckas eller inte i en trädgård! På eftermiddagen låg vi fyra stycken och slet upp stora ogräs i the Woodland , där det ännu mest är styv lera. Och denna sista dag blev det förutom rensning av de dubbla perennrabatterna en ny omgång uppstagande av perenner, nu floxens tur. De gula trädpionerna slog ut,  liksom brunnävorna, Maianthemum racemosum tog plats bland de vita tulpanerna, där några vita pioner stack upp och allt gräs klipptes igen.

Mourning widow

Vi hade vår sista förmiddagsfika med kakor och när jobbet var slut tog jag en extra runda med kameran. Det är faktiskt helt enastående att ha fått vara i denna trädgård och dessutom ha haft så otroligt trevliga trädgårdskamrater- vi har verkligen haft kul, t.o.m när vädret varit eländigt kallt och regnigt.

Jag kommer att sakna denna trädgård!!!!

 

 

Den som har en trädgård och en boksamling saknar inget…

Tänk att det varit så i 100, nej i 1000-tals år i mänsklighetens  historia ….om man ska tro citatet ovan.

Var på promenad i helgen med en av de tillfälliga trädgårdskamraterna, hon skulle visa mig sin favoritträdgård. Långt bort från stora vägen, över stock och sten, ängar och bäckar nådde vi fram dit. Scoutgrupper passerade hela tiden på den gamla nerlagda järnvägsvallen och frågade efter vägen som dom hade tydligt utmärkt på sin karta.

Trädgården var verkligen charmig och huset likaså. En bred bäck gick längs tomtgränsen, tomten sluttade och innehöll en barnträdgård med gungor, en stor köksträdgård, en fruktlund, en ljuvlig örtagård med många roliga detaljer . På vägen mot huset gick en allé med höga svartpopplar, P. nigra ‘Italica’, som höga utropstecken.

I örtagården fanns massor av uppbyggda ställningar färdiga att ta emot deras obligatoriska luktärter, sugar snaps, gröna bönor, squash och annat.fullt av häckar i olika höjder, stentrappor med blommor och blommande buskar som utfyllnad i väntan på blomningen i bäddarna och på spaljéerna. Ute på den fria tomten stora träd med vackra underplanteringar .

Alla som varit i England vet ju att ”varenda kotte” har gulliga trädgårdar, de kan vara hur små som helst. Monty Don har haft en underbar TV-serie om  just detta- ”Big dreams, small spaces”, men här dräller ju av människor som har både Big dreams, money and gardens också.Speciellt i denna välbeställda delen av landet.

Och så har dom alla dessa små nurseries och plant shops där man kan stå och drömma…Om en liten bänk, några små änder, kaniner, romerska badkar…

Man får ingen trädgård om man bara sitter i skuggan och säger att allt är underbart.

Ovanstående lär vara sagt av Rudyard Kipling( Djungelboken m.m.). Jag besökte hans trädgård i ösregn och kyla och blev betagen av både den och huset på Batemans https://www.nationaltrust.org.uk/batemans.

Inne i huset ( helt underbart ställe, tack Lotta för tipset!), har man i alla rum färska buketter av säsongens blommor, just nu många småvaser med enkla lökväxter och blommande buskar. Varje vecka visar man ‘Plant of the week’ för att lära ut lite mer om växter.

I Lady C:s trädgård har vädret varit strålande igen och vi har gjort allt annat än suttit i skuggan och njutit. De ordinarie trädgårdsarbetarna känner sig lite slitna just nu, det är mycket gräsklippning, rensning och grävande. Allt är klart i växthuset , allt sått, det mesta omskolat, allt står liksom bara på vänt för utplantering. Massor av backar med fröplantor och /eller sticklingar av cosmea, campanula, lathyrus odoratus,scabiosa, delphinum, spenat, zucchini, dill….. listan är lång och the greenhouse alldeles proppfullt.

Grönt och vitt oändliga variationsmöjligheter

 

Ju fler trädgårdar jag ser, desto mer imponerad är jag av Clinton Lodge .Och många av besökarna som kommer hit, nu senast en stor grupp från Somerset, blir fascinerade av hur sammanhållet allt är, hur oerhört väl skött, rensat, klippt, beskuret, balanserat… en del blir stressade och börjar prata om hur dom ska klara av att ha öppen trädgård efter att ha sett detta, men de flesta verkar bara bli inspirerade och lyckliga.

Jag som i mitt vanliga liv älskar färger, starka färger och ofta klär mig rätt brokigt och färgstarkt, tycker det är en lisa för själen och en fröjd för ögat att vistas i denna nedtonade, milda trädgård. I de stora klassiska ‘double herbacious borders’ finns året runt endast vitt, blått och lite milt gult. Det är de gröna färgerna som utgör huvudpaletten här och de är så många, de skiftar med ljus, temperatur, regn, vind och sol. Vi stod en stund och tittade upp mot den blå himlen vid de stora Londonplatanerna och såg hur bladen skiftade färg från gult till milt grönt gång på gång.

Mitt jobb idag har bl.a. bestått i att rensa bort vissna blad från buskar- ytterligare ett sätt att höja intrycket av det gröna- bort med grått och brunt som drar ner fräschören i det gröna.

Min vistelse här närmar sig slutet. Jag ska hinna ta fina bilder i solsken och intervjua Lady C och förhoppningsvis få komma in och se mig om i hela hennes hus innan det är dags att tänka på den egna täppan igen.För egen del är jag mer än positivt överraskad av att ha orkat jobba så hårt i en trädgård efter alla år bakom skrivbord och i samtalsfåtöljer….

 

Aprilväder

Från högsommar till januariväder- som det ska vara i april, men inte roligare för det…. Hela helgen har det blåst, regnat och idag kulminerar det med 3 plusgrader och ösregn.Lite intressant att notera att även i Lady C:s trädgård tror man att ”ingen” ska komma när inte solen skiner, alla vankar runt och oroar sig redan på fredagen inför söndagen.Varenda maskros är borta, alla löv är borträfsade och alla tulpaner står i givakt.Man måste vara förberedd på allt från noll till 400 besökare.

The pool garden, Clinton Lodge

 

I väntan på detta evenemang åker jag, påpälsad i dubbla tröjor och byxor, till Wakehurst,  en del av Kew gardens botaniska i Sussex, där världens största fröbank finns, https://www.kew.org/wakehurst/attractions/millennium-seed-bank.

Här finns inhemska och exotiska växter, stora designade landskap, känns som en blandning av Alnarp och Sofiero ibland med alla enorma träd och dalgångar med vatten och jättesamlingar av rododendron och azalea som är så färgstarka att det nästan gör ont i ögonen.

Wakehurst, Sussex

Massor av spännande , nyanlagda planteringar. Men ibland blir det lite komiskt det här med mode inom växtvärlden  tycker jag, när ”alla” plötsligt har vissa växter. Även här är det mycket populärt med svart ormskägg och kritvita smala björkar. (Till skillnad mot Lady C som har ett sparsmakat färgschema och inte släpper in saker bara för att dom blivit populära, årets perenn eller annat.)

Ophiopogon planiscapus ‘Nigrescens’

På söndag em kommer drygt 100 personer till Clinton Lodge, vi serverar te och kakor och svarar på frågor om växter, planteringar, vattenkonsten och ägorna och har mycket roligt.Vilken tur jag hade som kom hit häromåret tack vare Karin Lagergren och https://www.karins-tradgardsresor.se/.

Singing in the rain

En av tjejerna som jobbar hos Lady C säger att hon är en ”fair weather gardener” till vardags, men här på jobbet gäller arbete ute året runt i alla väder.

 

Man gräver, planterar, beskär och förbereder även i december och januari den här sortens klimat. Blir man avundsjuk?? Ja.samtidigt inser jag att väldigt mycket av det som finns här faktiskt går att odla hos oss.Men visst, häromdagen beskar jag 16 stycken Ceanothus ‘Gloire de Versailles’ och ‘Abundance’  , höga som små träd, fick använda stege och grövsta häcksaxen och grensåg. Där hemma hoppas jag fortfarande få en sådan säckbuske att överleva. I en växtkatalog här beskrivs den ” californiska syrenen” som en lämplig nybörjarväxt, som kräver så litet arbete:(

Gloire de Versailles

Regnet öser ner en stor del av dagen. Lite då och då möts vi i skydd av något tak i någon av de vackra byggnaderna i trädgården och pratar om livet i allmänhet, glädje och sorg,trädgårdar och senaste nyheterna i världen, idag Korea och ABBA bl.a. Pratar om misslyckade försök i våra egna trädgårdar., om mullvadar, gödsel, koltrastar…

På em när vi är på väg att ge upp av trötthet och rotblöta , dyker  Gavin upp med en liten påse chokladpraliner!!

Och vi står där i regnet bland blommande wisteria och viburnum och funderar över hur söndagens väder kommer att påverka besökarantalet i Clinton Lodge.

Vanessa Bell och Duncan Grant

Haft ledig dag- besökt ett ofattbart intressant ställe, en bondgård som från 1916 hyrdes av några av centralgestalterna i Bloomsburygruppen https://sv.wikipedia.org/wiki/Bloomsburygruppen och som nu är öppet som ett levande museum, en hyllning till konsten, litteraturen och de fria tankarna, för allmänheten sedan 80-talet. Varje yta i huset är bemålad av konstnärer och fylld med vecka föremål. Huset samspelar med trädgården , i vissa rum blir man stående stum när man ser ut över blommor och buskar ,dammen, kritakullarna ner mot kusten och samtidigt ser målningar på varje spiselkrans, garderob, fönsterbräda, dörrpanel, badkar..

Charleston Farm

När jag gick i trädgården kändes den enkel, förmodligen för att jag var fylld av konstupplevelser. Men den var fylld med tulpaner, förgätmigej, löjtnantshjärtan och gyllenlack ,en vacker och livsbejakande cottage garden omgiven av höga murar med byster och urnor överallt.

Herrskap och tjänstefolk

VId förmiddagsfikat idag var vi bara några stycken, däribland Lady C. Jag kände mig plötsligt som i ett avsnitt av Downton Abbey eller Brideshead revisited…

En stor renovering pågår av huset på Clinton Lodge och vi fick höra om hela historien bakåt, om serveringsgångar, husor och betjänter  ( före Ladys tid, dom har bara haft en kokerska /hushållerska )apropå att jag undrade om jag kunde få gå husesyn någon gång. Vår Lady C är en nog så modern och demokratisk sådan, men vi sitter där ändå mitt i klasskillnadernas Mekka, med  en arbetsgivare som har lunchbjudningar i full galastass, som träffar gamla skolbekanta som man ” kan läsa om varje dag..”, som åker till slott där prinsar och prinsessor rör sig.

The Rose Garden

Jaja, precis som en bal på slottet är det ändå alldeles underbart att vistas här! Att vara i en trädgård ” where we aim for perfect, but never quite get there ,but at least we can have everything pristine at this time of the year, makes it so much easier the rest of the year ”

The Canal Garden

 

Så idag har jag kantskurit gräs runt poolerna i The Canal Garden och i The Rose Garden och rensat ogräs medan en liten grupp turister andäktigt vandrat runt med Gavin som guide.

Kamomill är inte bara ett rogivande te

En hel dag, fattar ni, en hel dag har två personer rensat kamomillgångarna och det är inte färdigt ännu! Bitar av ryggen och muskler jag inte visste att jag hade gör sig påminda så här på kvällskvisten….Gavin sa att det idag är mycket ovanligt med långa gångar täckta av Chamomile nobile Treneague, de flesta gör bara en liten medeltida stol eller soffa täckt av den ( finns t ex på Sissinghurst).

Nej det känns inte som om man har tid att satsa på såna gångar i sitt eget liv.Hela dagen har vi legat på knä med läsglasögon på för att skilja ogräs från dessa små plantor och badat i den aromatiska doften!Hårt inträngda mellan lavendel och buxbom, stående på ett knä mestadels för att inte skada plantorna. Ska det vara fint får man lida pin, som farmor sa… Efter rensningen gör man lufthål överallt, vattnar, planterar in nya sticklingar i alla mistor, dressa med steriliserad jord. Och sen kommer det att bli så vackert!

Kamomillgångarna är inte speciellt tåliga, bara galet vackra, och enligt the head gardener är det bara någon gång varje sommar som ystra gäster skuttar runt i trädgården efter en bjudning och tillåts gå där på gångarna.

Inte tagen i år…