Sunday afternoon på engelska landsbygen

Åkt bil med liten Jack Russell i knät på slingriga vägar i Sussex och Kent och sett ut över de fullt utslagna rapsfälten, de lustiga humletorkarna -”oast houses” eller hop kilns -som sticker upp som små Muminhus och njutit av ännu en varm dag.Vandrat i skog med mattor av Bluebells.

Hyacinthoides non-scripta Bluebells. Om människor behöver hjälp kan dom kalla på goda féer med hjälp av en Bluebell

 

Tillsammans med några andra från byn där jag bor besökt en helt förtjusande trädgård -”Penns in the Rocks” och druckit Afternoon Tea på ett litet slott i Chiddingstone, en gammal by med en gata i Tudorstil, där flera filmer spelats in , bl a en av min gamla mammas favoritfilmer ‘A room with a view.’

All in all, en förtjusande söndag!

gammaldags , bedårande trädgård innanför tegelmurar

Tulpaner tulpaner tulpaner

Kan ju inte bara skriva om LadyC:s trädgård. Lite kort om Standen, National Trust – hus och trädgård/park. Proppfullt med ystra engelsmän/kvinnor och barn i sommarsol- glassar, vilstolar och glada tjut i varje hörn av trädgården. Huset är en underbar Arts&Crafts-skapelse, designat /ritat av Philip Webb , väl värt ett besök, fylld av Willam Moris-tapeter och tyger och i alla sovrum ligger fantastiska handbroderade överkast som frun och döttrarna i familjen Beale gjort i det allra vackraste rummet- The Morning Room. Försöker tänka mig hur det är att ha  ett liv där man har ett speciellt rum bara på morgonen!!

Morris

Just nu gäller dock tulpaner och magnolia- magnifika rabatter i alla tänkbara kulörer.Nästa helg hoppas jag på ännu fler tulpaner. Och har jag tur finns det tulpaner kvar i blom när jag kommer hem- fast säkert är det ju inte med vädret i år! Läste nyss Gunnel Carlssons blogginslag från Amsterdam / Keukenhof http://www.tradgardsriket.se/2018/04/gron-gladje/#.Wtwt6cusvQY.facebook

Fast själv blir jag kvar i England och tänker mig ev till  Pashley Manor med

30 000 planerade tulpaner( här vara det ”bara” 10 000)

Tulpaner Standen 3 bilder

En vecka redan????

Jag har just tagit ett långt uppfriskande bad i det stora badkaret hos min landlady efter ännu en varm dag i trädgården. Tidigt på morgonen ligger det dagg i gräset och man ser om någon gått där.

Early morning at Clinton Lodge

Till kaffet idag berättade Lady C. om de trädgårdar hon besökt igår och alla spännande idéer hon fått där .Vi provsmakade en av kakorna som ska finnas för besökarna på öppen trädgård den 29/4. Vi putsar och fejar för detta event, även om  det förstås är saker som skulle ha  gjorts ändå….T ex har jag och Margareth idag rensat terrassen- alla små timjanplantor har separerats från mossa och ogräs, alla förgätmigej plockats bort ur trift och daggkåpa – så att det ska se ut som om allt bara växer mellan springorna helt oplanerat och utan att ngn människa behövt anstränga sig.Och hela tiden hjälper Lady Collums lilla hund till med små glada nospuffar och glatt humör.

terrassen innan värmen kommit

En tur i växthuset blev det idag också – alla streptocarpusplantor har städats, Sweet Peas och Squash såtts . Medan Rebecca har satt upp intrikata ställningar till luktärtorna som kommit längre och som ska planteras ut nästa vecka. Vi har gått runt och tittat på alla formade , uppstammade träd- japanska lönnar och Robinia och alla underbara , utslagen variegerade tulpaner- vit/gröna, vit- gulgröna ( Tulipa ‘Spring Greeen’ )och rosa/gul/vita

Spring Green

Och så har vi suttit i skuggan under kastanjerna och ätit vår medhavd lunch och pratat om vilka trädgårdar vi vill hinna besöka , hur vi har det i våra egna trädgårdar och njutit av sommarvärmen!

 

Härligt häng bland häckar och hasselkvistar

På väg till jobbet. En sommardag till- ofattbart( och väldigt varmt för en trädgårdsarbetare- sol överallt, alla skuggiga delar verkar ha försvunnit?). Allt bara exploderar- de vackraste tulpaner, all körsbärsblom i Lady´s Woodland .

Magnoliornas blomblad trillar ner och vi kantskär runt alla rabatter, blåser löv, går runt och förundras över all växtlighet- Convallaria majalis är snart i full blom under bokhäckar och galet blommande Viburnumbuskar -och sätter stöd runt Camassiorna. Skriver mer i helgen!

ny grönska

 

Being behind the scenes of..

Huvudträdgårdmästaren Gavin är skotte, han säger Aye och ler vänligt, går runt på ägorna, leder och fördelar arbetet, gör såklart en hel del själv också( planterar träd t ex) och har totalkoll på sin ”lilla armé” som han kallar oss. Armén är mest kvinnlig , består av tre deltidsanställda kvinnor och en man. Plus mig just nu då…En av kvinnorna har jobbat där i 18 år!! Hon bara älskar denna trädgård!Och är huvudansvarig för the staking av alla plantor- de nästan vävda stöden till spionera och massor av andra växter. Alla pratar trädgård , mat och matlagning och en massa annat medan vi jobbar. Vi dricker te/kaffe tillsammans med Lady Collum halv elva, mkt välregisserat, inga kakor eller så, vi har frukt med oss. Kopparna prydligt uppställda på små fat, en i taget får sin dryck, sen sitter vi runt det stora köksbordet och språkar om allt möjligt . 

Lunch äter vi i eller utanför det lilla trädgårdsskjulet på gamla plaststolar, tittar i växtböcker, mattidningar, letar efter roliga trädgårdar eller antikmarknader eller annat att gå på. Planerar strategin inför den öppna trädgården nästa  söndag, då det kan komma flera hundra personer som alla ska ha fantastiska kakor som bakas inne i den gigantiska AGA-spisen av en kvinna som just börjat  på jobbet och provbakar för fullt inför nästa helg! Jag och Gavin stod inne i växthuset igår, jag skulle omskola en massa små plantor  och han var helt lyrisk över doften inne i ett växthus. Själv var jag lyrisk över att stå där med en blyertspenna och göra små hål och putta ner alla de små söta Scabiosa och Gaura lindheimi ” the dancing bride” innan vi gick ut och planterade massor av nyuppdragna Campanula och Orlaya grandiflora i the Potager…

Jag är här!!

Känner mig faktiskt lite mallig! Kört vänstertrafik alldeles ensam på småvägar, hittat till mitt boende i en liten by igårkväll . Idag for jag på måndag morgonen genom Ashdown Forest ( Nalle Puhs skog, ett urskogsreservat med hedmarker och fantastisk utsikt över Surrey) bland bluebells och blommande ginst , sen genom bokskog som just slår ut, förbi några bondgårdar, fram till Clinton Lodge och kom fram lagom i tid. En sån känsla- parkerade bilen och klev in bakom häckarna  med mina stövlar i handen, gick runt huset till altanen och där kom Lady Collum och hälsade mig välkommen. Nu ligger jag på sängen och slappar i solskenet efter en hel dags arbete i The Herb Garden där det ser ut som i en 1700-tals klosterträdgård. Detta kommer att vara ännu bättre än jag kunnat föreställa mig.

Hundtandslilja

 

Tänk er- man går där i denna helt underbara trädgård  och lukar, gödslar, blåser löv, täcker öppna ytor med täckbark mot ogräset.Och varje gång man ska slänga skräp, hämta ett verktyg eller så passerar man delar av denna spännande trädgård och ser blommande magnolior, körsbär, slån och massvis med vårblommor- Camassia, Erythronium, Fritillaria meleagris, Leucojum, Narcissus poeticus, Hyacinthoides non-scripta .

 

Körsbärsblom

Och massor är precis i knopp, på väg att slå ut.Flera veckor före oss i Skåne och alldeles alldeles underbart.

I morgon ska jag få öva mig på att göra ställningar till pionerna

pionstöd

Att kunna se hur det ska bli

Den kanske största utmaningen  med trädgård tycker jag nog är att  kunna föreställa sig , på ett realistiskt sätt, hur det kommer att bli.  Alltså-när man ska göra något nytt i trädgården. Inte det där med att sätta några nya perenner i en rabatt, lägga till eller dra ifrån med ett färgval eller ett växtval. Det är ju faktiskt bara att flytta sådant som kommer fel, som inte trivs eller passar ihop. Nej jag menar när man bestämmer sig för att göra om, utvidga, prova något helt nytt. Om det blir som man tänkt sig.Om det är möjligt att göra som man tänkt sig. Om växterna fungerar. Eller om ogräset tar över. Om klimatet, jordmånen, väderstrecket, soltimmarna… alla förutsättningarna , finns där som man tror. Förr brukade jag göra avancerade skisser, akvareller, ritningar, men numera går jag mer på känn- och erfarenhet förstås.    I sommar kommer det att finnas tre helt nyanlagda områden i trädgården, förutom massor med nya buskar och träd som ska växa sig stora- en stor pionlist med heuchera och lite annat smått och gott , en fin hörna med nya rosor och  nepeta och så mitt nya präriehav( inte av Piet Oudolfs storlek, utan kanske  30 -35 kvadratmeter…).              Denna underbara vårvarma helg har vi planterat ut alla de nya prydnadsgräsen med de exotiskt vackra namnen( Molinia altissima, Heavy Metal, Prairie Blues, Yaku  Jima m .fl), som jag köpt från Tjeckien, runt två stora gamla körsbärsträd . De är satta med solhatt och rudbeckia och lökväxter insprängda bland dem  och jag ser precis för mig hur vackert det kommer att bli. Men just nu ser det ju inte riktigt klokt ut- små , väldigt små, glesa strån som sticker upp  ur vår  svarta jord. Man får verkligen ha bra fantasi och lita på alla underbara beskrivningar av de skira, romantiska, stora, vackra, böljande gräsen och tänka att det i sommar kommer att se ut som i någon av de fantastiska trädgårdar man besökt eller läst om.Sen när de olika färgerna kommer fram i vipporna, när vinden susar och böjer alla axen åt samma håll i motljus ut mot vår portal i häcken och vi sitter på verandan och bara njuter…..

De små stråna som kräver fantasi för att tro på…
Inspirationsbild från ”Lady Farm”, Somerset

Vårtecken

15 grader varmt, sol, omöjligt att förstå att det häromdagen var snö överallt och att stora trädgrenar knäcktes av tyngden av snön.Idag lärkor, tranor och tofsvipor i skyn och blommorna bara öppnar sin vida famn för att ta in solen! I Botan fanns ett hav av snökrokus där en ensam humla surrade omkring helt salig….. Både på lilla balkongen i stan, i Botan och i trädgården  ute på landet hos en son  spritter det av liv i jorden. Påskliljor och blåstjärnor liggwr i startgroparna.

Crocus tommasinianus,Snökrokus
Helleborus x ericsmithii på balkongen
Krokus i ett hörn av trädgården
Leucojum vernum , snöklocka
Hepatica transsilvanica Ungersk blåsippa i Botan Lund
Viburnum x bodnantense, ‘Dawn’, Hybridkejsarolvon som blommar på bar kvist i Botan

Mullsorkar- så fruktansvärt gulliga och så irriterande

Rosemary Verey var en av mina allra första inspirationskällor för trädgårderandet. I hennes lilla bok om ett år i en engelsk trädgård  ”A Countrywoman´s notes” från  1989, pratar hon om mullvadens framfart och om hur dom troligen har funnits där i rakt nerstigande led ända sedan medeltiden- många generationer bakåt. Vår trädgård har ibland långa rader av nygrävda små svarta högar, spetsade med små stenar, porslinsskärvor, gamla glasbitar, det ser ut som om kriget farit fram eller som om det varit en arkeologisk utgrävning. otroligt irriterande. Sist räknade jag till över 100 högar samma dag ! Men så krattar man ut det på gräsmattan och någon dag senare är allt glömt. Min gamla svärfar brukade utan försöka få bort mullvad genom att  röka ut dom- han tog en slang och ledde ner avgaser från en motorcykel i hålet. Vi hade en granne som var mycket upprörd över att jag inte satte ut gigantiska mullvadsfällor och skyllde på mig för att han hade mullvad i sin trädgård. En gång hade vi en snickare som jobbade i trädgården. En mullvad tittade upp precis bredvid honom och jag bad honom att ha ihjäl den med en stor spade. Han tittade på den och sa ”aldrig i livet, den är så söt”…Numera har vi en liten manick från Jula eller så som skrämmer dom med lågfrekvent ljud  från själva gräsmattan- mycket effektivt bara det inte är minusgrader och så länge batterierna fungerar. Att dessa vansinnigt sötas, blinda små djur med sina små skovlar på framtassarna väcker så mycket ilska hos oss…Synd att dom inte kan utnyttjas till att gräva nya rabatter- tama grävarmullvadar- det hade varit nåt!!

Det första uppvaknandet och den långa väntan

Varje vår noterar jag minst en  gång en  anteckning i mina trädgårdsdagböcker på temat ”våren är sen”,” kallt igen”, ”snö?? nu??”, ”aldrig har det varit så här sent”, så här kallt, så här blött…… det är förstås den enorma längtan vi bär inom oss att få uppleva miraklen igen- ljuset, de första späda knopparna, de första blommorna, den första lärkan, blåmesen som flyttar in … Det som vi i vårt vanliga liv , i våra kroppar, i våra relationer och vår personliga utveckling,  inte kan få igen, det som kanske bara sker en enda gång, just det sker ju varje år i våra trädgårdar. och längtan är så stor så det värker. Och så är det att varje gång man trodde att  NU nu är det dags, kommer ett litet bakslag, en försening, en försämring. vad hjälper det då att vi vet att det kommer?? Just då är allt förgäves, förspillt. Alla ens drömmar, skisser, tankar, planer verkar omkullkastade… för att ibland bara någon dag senare uppfyllas fullt ut! För just så är livet ju-och lycka är små korta underbara ögonblick inbäddade i väldigt mycket vardag.