Rosemary Verey var en av mina allra första inspirationskällor för trädgårderandet. I hennes lilla bok om ett år i en engelsk trädgård ”A Countrywoman´s notes” från 1989, pratar hon om mullvadens framfart och om hur dom troligen har funnits där i rakt nerstigande led ända sedan medeltiden- många generationer bakåt. Vår trädgård har ibland långa rader av nygrävda små svarta högar, spetsade med små stenar, porslinsskärvor, gamla glasbitar, det ser ut som om kriget farit fram eller som om det varit en arkeologisk utgrävning. otroligt irriterande. Sist räknade jag till över 100 högar samma dag ! Men så krattar man ut det på gräsmattan och någon dag senare är allt glömt. Min gamla svärfar brukade utan försöka få bort mullvad genom att röka ut dom- han tog en slang och ledde ner avgaser från en motorcykel i hålet. Vi hade en granne som var mycket upprörd över att jag inte satte ut gigantiska mullvadsfällor och skyllde på mig för att han hade mullvad i sin trädgård. En gång hade vi en snickare som jobbade i trädgården. En mullvad tittade upp precis bredvid honom och jag bad honom att ha ihjäl den med en stor spade. Han tittade på den och sa ”aldrig i livet, den är så söt”…Numera har vi en liten manick från Jula eller så som skrämmer dom med lågfrekvent ljud från själva gräsmattan- mycket effektivt bara det inte är minusgrader och så länge batterierna fungerar. Att dessa vansinnigt sötas, blinda små djur med sina små skovlar på framtassarna väcker så mycket ilska hos oss
…Synd att dom inte kan utnyttjas till att gräva nya rabatter- tama grävarmullvadar- det hade varit nåt!!
Det första uppvaknandet och den långa väntan
Varje vår noterar jag minst en gång en anteckning i mina trädgårdsdagböcker på temat ”våren är sen”,” kallt igen”, ”snö?? nu??”, ”aldrig har det varit så här sent”, så här kallt, så här blött…… det är förstås den enorma längtan vi bär inom oss att få uppleva miraklen igen- ljuset, de första späda knopparna, de första blommorna, den första lärkan, blåmesen som flyttar in … Det som vi i vårt vanliga liv , i våra kroppar, i våra relationer och vår personliga utveckling, inte kan få igen, det som kanske bara sker en enda gång, just det sker ju varje år i våra trädgårdar. och längtan är så stor så det värker. Och så är det att varje gång man trodde att NU nu är det dags, kommer ett litet bakslag, en försening, en försämring. vad hjälper det då att vi vet att det kommer?? Just då är allt förgäves, förspillt. Alla ens drömmar, skisser, tankar, planer verkar omkullkastade… för att ibland bara någon dag senare uppfyllas fullt ut! För just så är livet ju-och lycka är små korta underbara ögonblick inbäddade i väldigt mycket vardag.
Snart är jag i en trädgård i England istället
Här tänker jag dela med mig av mina funderingar kring trädgårderandets glädjeämnen och vedermödor,både det egna och andras. Om två veckor ska jag vara volontär i en trädgård i England! Tänkte lägga ut lite berättelser därifrån , foton och ev ngn teckning eller så. Just nu funderar jag mycket över kläder – man kan knappast vistas i en stor , delvis offentlig trädgård i sina avlagda,trasiga gamla jeans och skjortor som man kan i en undanskymd trädgård hemmavid. Enda instruktionen är – vädret kan vara ombytligt i april!! det jag annars ägnar tiden åt är att lära mig alla termer för verktyg, jordar och inte minst alla ogräs- inte precis ngt jag kan på engelska! En del av dom har så underbara namn – ground elder, shepherd´s purse, goosegrass.. det blir till att öva . Borde ha läst min gamla älsklingsbok ”En andra natur” av Michael Pollan om ogräs på originalspråket så hade jag kanske kunnat detta redan??
I trädgården odlar jag drömmar. Just nu 25 cm snö
