För att kunna skapa något måste man ha tillräckligt med material. Och för att inte bli ruinerad måste man ju som trädgårdsamatör ha många sätt att skaffa och förmera växter. Byta med varandra, dela med sig, få överskott av andra, så och sticka.
Varje år frösår jag nya perenner och tar sticklingar. Det blir med åren en del. Har för skojs skull kollat hur många nya sorter jag haft kvar från frösådder de senaste fyra åren. Det blev 55 växter, ibland i många exemplar. Sen står det en lång rad krukor längs norrväggen med massor av sticklingar tillsammans med ”fådda” och köpta-på rea- växter eller lotterivinster, som väntar på sin tur i min trärdgård eller i någon annans. De senaste månaderna har flera lämnats till vårt växtlotteri i Skånekretsen, en förutsättning för att själv kunna vinna roliga växter.
När blir det färdigt? Förmodligen aldrig är väl svaret. Ständig utveckling med perioder av stiltje, ingen kreativitet, stopp, tristess. Att ha en trädgård är som att jobba med en spegelbild av själva livet.
Kan jag känna att det är ”Good enough”? Jo, ibland är det som när man sjunger med andra eller musicerar ihop och det finns perfekta ögonblick, stunder som lyfter långt över vardagen. När allt ser ut som jag tänkt mig, kompositionen fungerar… Men-inspiration är ett måste- från mer begåvade vänner, från små och stora trädgårdar som sköts av proffs och hängivna amatörer, trädgårdsmagasin och program. Så även i år blir det trädgårdsresor. Längtar redan.
Förra årets resa till Irland gav mycket, inte minst hur otroligt packat med växter man kan ha i en rabatt och ha växling över hela säsongen samtidigt.
Foto:Arvid Svensson, STA