Rosemary Verey https://www.youtube.com/watch?v=qIgmIOGm1t8 är nog den trädgårdsskribent som haft störst betydelse för mig när jag stapplat fram i trädgårderandets tidiga faser och ädla konst. Hon var en ”dirty gardener” som amerikanerna säger, dvs. hon jobbade själv i trädgården , liksom Lady C. gör och hade inte bara anställda ”utförare”.
I hennes bok ´Making of a Garden´ följer man trädgården under hela året, oerhört instruktivt och spännande. Men efter hennes död fanns ingen fond eller stiftelse som tog hand om trädgården och idag finns ett hotell på platsen. Men Lady C sa att man kan besöka trädgården, så jag ringde dit och kollade. Med viss oro för att bli besviken satte jag mig bakom ratten och körde drygt 20 mil norrut för att få se denna plats med egna ögon.Det var värt det! Kanske lättare när man levt med denna trädgårds uppbyggnad och faser, försökt att bli inspirerad ( kopiera?) och memorerat. I alla delar av Barnsley House kunde jag se hur det varit när det var i sin glans dagar, nu lätt bedagat, men ändå så charmigt. Jag satt under ett parasoll med den första koppen te bryggd på riktigt te och inte på tepåsar, som jag fått i en trädgård här och njöt av alla ”vistas”.
Ett av hennes bidrag var att lyfta fram köksträdgården, inte gömma undan den, utan istället göra den lika vacker som rabatterna. Hennes Laburnum walk är också berömd. En sådan finns t ex på Chatsworth House, som vi såg häromåret när gullregnet var i full blom. Här är det på väg att slå ut idag. Det är med blandade känslor jag går igenom trädgården, som inte alls är lika ogräsfri som Lady C:s, men oerhört charmig och omisskännligt den trädgård jag haft på näthinnan i så många år. Så många vackra detaljer och så prunkande i försommarvärmen!
Därifrån tar jag mig vidare till ännu en kvinnoskapad trädgård- Kiftsgate ytterligare några mil norrut. Som så många andra engelska trädgårdar ska man säkert besöka den när alla rosorna blommar, men jag tycker att strukturerna, uppbyggnaden, skelettet är så intressant och det är lättare att få syn på det när det inte blommar överallt. Man anar bättre hur växterna placerats och byggts upp.Rosemary Verey menade att man skulle satsa på skelettet och ta det lugnt och inte kasta sig in i sitt trädgårdsprojekt.
Kiftsgate är bedövande vackert, stort och välskött, har funnits i tre generationer hos trädgårdsintresserade kvinnor, som lärt sig av varandra. Vårblomningen här är fin med magnolior, viburnum, osmantus , trillium , deutzia,tidiga perenner och vårlökar. Eftersom trädgården ligger högt och norrut, får jag se mycket en gång till- camassiorna har nästan inte slagit ut här och mycket av det som redan blommat över eller inte längre är nyutslaget i Sussex, står i knopp eller är alldeles nyutsprucket i Cotswold.
Jag kör i timmar genom helgtrafiken i strålande sol -medan jag lyssnar färdigt på Ormen i Essex- förbi London på motorvägen, står still i bilköer på mindre orter och anländer slutligen till den lilla pub där jag just nu hyst in mig och somnar direkt efter en indisk curry på den lokala indiska restaurangen! Hjärnan är fylld av ljuvliga synintryck, ljud och dofter .